phenobarbidoll

En tomhet som letar efter svar, är vad du är.
En tomhet som varken vet ut eller in, är hur jag ser dig.

Det handlar om ytlighet, om uttryck, om hur man helt enkelt beter sig som den människa man faktiskt eller som man kanske försöker vara.

Det handlar om uppriktighet och om missförstånd. Det handlar om att missförstå rätt men samtidigt om att missförstå fel. Livet är inte perfekt och ska inte vara perfekt heller för den delen, det är något vi bortskämda personer har fått om bakfoten. Vi måste lära oss att kämpa.

En tomhet är inte något man fyller ut på tre röda sekunder. Det handlar om tid och förtröstan kanske. Allra mest handlar det om tålamod. Jag vill fylla dig. Jag vill ge dig all den kärlek jag så länge har burit inom mig, utan mod att släppa.

Du är skör som en porslinsdocka, jag ska hålla dig varsamt i min hand. Jag ska inte göra dig illa, som jag annars är ganska bra på. Denna gången är det dock du som måste ta första steget.

Och du kommer aldrig mer behöva frukta att falla.
För det är inte fallet som gör ont, det är när du träffar marken.

du vet vem du är.

godmorgon söndag
jag har tiks i vaden, natt i ögat, sjuk hals,
och du bara ger mig ont i kroppen. hyggligt!

& så ska jag iväg på dans hela dagen!

ack vilken lycka, jag som hoppats på att min kropp skulle bete sig idag.

nu är det redan 10 december, och dagar går redan att räknas ner till flera evenemang som ska fixas undan innan 24 december. fjorton dagar kvar tills julafton! lilla jul är förbi, med blandade känslor och olika upplevelser

You got a reaction
You got a reaction didn't you?
You took a white orchid
You took a white orchid turned it blue.

Something better than nothing
Something better than nothing, it's giving up
We all need to do something
Try keep the truth from showing up

för första gången på fyra år kom jag inte ihåg vad du hade för hemnummer.
12...14...? Jag kunde inte kommit på de sista siffrorna om mitt liv hängde på det.
Jag började fan nästan gråta.

vågar vi bryta förbannelsen snart?
(men aldrig ihoplimmat, jag vill ha helt lagat)

jag har väntat på att du ska höra av dig, jag borde slutat vänta nu.
varför hör du inte av dig! & varje gång "ett meddelande" mottaget liksom flyger jag en
stund innan besvikelsen tar mig tillbaka ner på jorden. uh. nu låter jag bara fånig & dum.
fast jag hade nog inte förväntat mig något annat, bara det är det är svårt att släppa och
svårt att koncentrara sig när du på någotvis finns där & utan att visa någonting.

bland när vi räknar dagar
tappar bort vi oss själva
utsuddade, utblottade
och nätterna borde ha namn.

jag känner hur jag blir sviken
och folket omkring mig skriker:
DU GÖR FEL!
(förlåt för att jag inte kan)

well I dont know what to do with myself
just dont know what to do with myself
planning everything for two, doing everything with you
and now that were through, I just dont know what to do
like a summer rose needs the sun and rain
I need your sweet love to beat love away

---

Dagens låt: the white stripes - blue orchid
Dagens dusch: om några minuter.
Dagens frisyr: noesläppt.
Dagens smink: översminkad för scenens skull
Dagens händelse: dansuppvisningen
Dagens planer: fixa patriks julklapp (jossis?)
Dagens vill ha: en kyss?
Dagens saknad: närhet.
Dagens skor: converse.
Dagens tråkigaste: att bli väckt halv sju av hunden.
Dagens finaste: mina röda läppar
Dagens måste: gå ut med hunden
Dagens dricka: kaffe.
Dagens köp: lunch på subway
Dagens mat: jag vet inte.
Dagens sjuka: kärlek.
Dagens kärlek: sms.
Dagens mående: bra.
Dagens kläder: baggy jeans, stora tröjjor, patriks keps.

Okej Godnatt Sverige!

Idag var en sån "what doesn't kill you make you stronger" kväll.
Man mår som man förtjänar, eeh ja!

Sen angående vad jag sa. Jag var bara 100% ärlig vad jag kände just när jag var nere.
för jag orkar helt enkelt inte mer och jag vet ärligt talat inte om du bryr dig.
du får mig alltid tillslut och jag hatar det...
men jag älskar ju dig.

Pluggat latin i 4 timmar nu.
Fyfan vad ansträgande det var, det trodde jag aldrig.
Sova gott nu och upp för tidigt imorgon.
Tur belöning väntar på kvällen. ♥

Nu ska jag gå och kolla vem det var som ringde en signal på min telefon..
Jag hörde dig allt.
Ciao

det är konstiga kännslor jag har i mig. och jag kommer på mig själv med att
hela tiden önska mig tillbaka till förra veckan. för jag va lite intesammasakdå.

typ halva mig vill bara skrika och kasta porslin på väggarna
och andra halvan är lyckorus för någonting jag inte riktigt kan sätta
fingret på. eller som jag iaf har dragit förhastade slutsattser om.

jag söker ro
trots allt runtomkring mig är allt ensamt.
min kudde luktar av patriks killparfym

jag är besviken på omvärlden eller är det kanske jag som borde ge lite mer av mig själv
iaf. jag har betsämmt mig. jag tänker inte ta insiativet i mina händer. jag överlåter det
till dig. & så vet man hur det blir med den saken. som om jag inte bryr mig? JO!

Dagens låt: When the lights go out - Tyler Hilton and Bethany Joy Lenz
Dagens dusch: I morse
Dagens frisyr: nersläppt (sne-lugg)
Dagens smink: maskara & mojs.
Dagens händelse: vakna i samma säng som pojken
Dagens plan: gratta far (vilket inte hänt än)
Dagens vill ha: PENGAR!
Dagens saknad: jossi..
Dagens tråkigaste: itunes hysteri
Dagens finaste: en nydushad tompan & pojkens sömnskratt
Dagens måste: hitta en summering på animal farm
Dagens dricka: julmust
Dagens köp: ett paket tuggummin
Dagens mat: lax
Dagens sjuka: avundsjuka
Dagens kärlek: patrik ♥
Dagens mående: förvånandsvärt underabart!

Nu är det äntligen höstlov, jag har längtat helt otroligt mycket.
Har försökt intala mig själv att "jag är inte alls skoltrött, detta går ju bra" men igår sprack allt. Jag förstod att det är dags att ta en paus. Förstår jag inte matte, ja, då är det något som är fel.
Ni som påstår att skolan har sina ljusa stunder har verkligen inte fel. Skolan med vad allt det innebär kan faktiskt vara otroligt trevligt och efterlängtad. Speciellt under loven, då är verkligen skolan som bäst.

Har insett att det lilla jag har är inte så dåligt ändå.
Och
jag får äntligen vila ut.
För de kommande 9dagarna är skolan som bäst.
Nu är det höstlov och jag behöver någon som vill hålla om mig.

Det är tid att sörja nu såhär vid Allhelgonahelg.
Ska besöka farmors grav, och det är ett stort steg för mig. Satt och kollade igenom lite kort häromdagen, fann nästan inga på farmor, eller Doris som hon hette, och jag grät.
Eller egntligen inte, jag grät inte, jag blev bara blind och såg suddigt. Precis som vanligt. Saknaden är helt obegriplig. Jag vet att om hon hade varit i livet så hade allt varit lite bättre.

Sometimes I feel like I never knew you
Sometimes I feel you in my blood
Sometimes I get home sick and weary
‘Cause I don’t know where you are - jossi

Sometimes I see the world as a diamond
Sometimes a bucket full of shit
Sometimes I place us both above it
Sometimes I feel we drown in it - ego.

Jag köpte trevliga vinterkläder idag. Dock sitter täckbyxorna värsta tajt över låren, det är helt sinnes (fan ta dig alex, jag har börjat säga sinnes. And I put all the blame on you ^^) det blev inte burton som det var planerat, för dom fann inte kvar i min storlek utan det blev Warp, för dom var tamefan ännu hetare. Två veckors öppet köp och inom två veckor sa den trevliga lilla hjälpredan att allt som skulle finnas för säsongen skulle komma in. Så det blir väll bara till att byta om jag ångrar mig. Det lär väll inte precis bli aktuellt med täckbyxor inom två veckor.

It's a bad trip on a sinking ship, when no-one seems responsible
Scapegoat to rock the boat, yeah, we need someone expendable
Volunteers to face the fears, can we be sensible?
And find a way to break the fall, find out the cure for all

Jossi, du betyder inte allt för mig.
Du står mig inte så nära som jag önskade att du faktiskt kunde göra.
Du betyder så mycket mer än alla andra, men du är inte allt.
Det finns ingen verklighet ännu.

Vi pratar inte lika mycket längre. Jag har inte "tid" att sitta vid datorn och spela harry potter med dig mycket nuförtiden. Skolan tar över hand men jag har alltid trott att det man en gång har delat alltid stannar kvar.

Och att du kan få mig att känna att allting betyder ingenting, såhär efter mer än fyra år är för mig totalt ofattbart. För vi har trotsallt delat verkligheten och det måste väll betyda någonting att jag verkligen övervägde att stå där utanför ga kyrkan i fredags i  nästan två timmar i regnet bara för att chansen fanns att jag skulle stöta in i dig när du gick därifrån...

Du är inte allt. Men du har räddat mitt liv.

Och idag har jag lyft telefonen 6 gånger och slagit ditt nummer och sätt det försvinna från displayen.
Jag har likaså skrivit ungefär tre sms som blev raderade.
Och jag vet inte ens varför jag gör det...

fyfan vad jag hatar mig själv.

Nu testade jag faktiskt att ringa. jag låg där ensam i sängen och hoppades att du skulle ringa mig, men varför? Så jag slog siffrorna, det var jobbigt ska du veta- jag samlade mycket mod.
Jag fick prata med din mor, du var visst inte hemma. Då slocknade allt igen. Jag vågar inte ringa dig när du är hoss din far, du lär ju vara med alex då. Och då klarar du dig bara bra ändå.

Nu sitter jag här med mina foton och försöker pussla ihop allt till ett liv. Dock går det inte.
För jag ser bara stunder, inte ett liv. För alla stunderna har rasat på sitt egna lilla sätt.
Och jag vet inte varför, men en del av mig orkar bara inte längre.

Nu är det höst på riktigt.
Löven börjar falla och jag har köpt en höstjacka.
Allt är klart och jag känner mig nästan redo, det enda lilla som saknas är någon riktigt bra vänn att hålla om. Någon att ägna alla kalla höst-kvällar tillsammans med men jag antar att vi får ta det nästa år istället.
Man kan inte få allt.
Och det verkar inte som om jag kan få dig.

Jag vet att det inte går att göra såhär. Men jag kan inte styra det.
Jag vill ha en chans till att bevisa för dig att jag vågar, bevisa för mig själv att jag duger.
Jag kommer inte få det, och det gör förbaskat ont. Jag kan inte gå vidare.
Men framförallt så kan jag inte göra något åt det.
Om du trots allt bara gav mig chansen.

För det gör jätteont att inte ens se att du står kvar för att säga hej när jag hämtat min väska.
Utan istället få höra från malin att ni gick ju där borta.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket så att det är värt att ta upp, det gör bara ont.

Is there a hero somewhere, someone who appears and saves the day
Someone who holds out a hand and turns back time
Is there a hero somewhere, someone who will never walk away
Who doesn't turn a blind eye to a crime

Vi spelade Hardcore Superstar i kyrkan idag "åh anna, det är väll inte du som valt musiken?!"  Det var lixom en smula kwolt. Sedan var det laser hallen för hela slanten, jag sög men det är ingen nyhet. Patrik dödade mig 15 gånger, men jag fick två pussar på köpet. Så jag typ överlevde i längden. Kärleksruset är oundvikligt ♥

And in the emptiness, there's a solution,
just look within yourself for absolution

Nu sitter jag här med mina foton och försöker pussla ihop allt till ett liv. Dock går det inte.
För jag ser bara stunder, inte ett liv. För alla stunderna har rasat på sitt egna lilla sätt.
Och jag vet inte varför, men en del av mig orkar bara inte längre.

Nu är det höst på riktigt.
Löven börjar falla och jag har köpt en höstjacka.
Allt är klart och jag känner mig nästan redo, det enda lilla som saknas är någon riktigt bra vänn att hålla om. Någon att ägna alla kalla höst-kvällar tillsammans med men jag antar att vi får ta det nästa år istället.
Man kan inte få allt.
Och det verkar inte som om jag kan få dig.

Jag vet att det inte går att göra såhär. Men jag kan inte styra det.
Jag vill ha en chans till att bevisa för dig att jag vågar, bevisa för mig själv att jag duger.
Jag kommer inte få det, och det gör förbaskat ont. Jag kan inte gå vidare.
Men framförallt så kan jag inte göra något åt det.
Om du trots allt bara gav mig chansen.

För det gör jätteont att inte ens se att du står kvar för att säga hej när jag hämtat min väska.
Utan istället få höra från malin att ni gick ju där borta.
Jag bryr mig egentligen inte så mycket så att det är värt att ta upp, det gör bara ont.

Is there a hero somewhere, someone who appears and saves the day
Someone who holds out a hand and turns back time
Is there a hero somewhere, someone who will never walk away
Who doesn't turn a blind eye to a crime

Vi spelade Hardcore Superstar i kyrkan idag "åh anna, det är väll inte du som valt musiken?!"  Det var lixom en smula kwolt. Sedan var det laser hallen för hela slanten, jag sög men det är ingen nyhet. Patrik dödade mig 15 gånger, men jag fick två pussar på köpet. Så jag typ överlevde i längden. Kärleksruset är oundvikligt ♥

And in the emptiness, there's a solution,
just look within yourself for absolution

Återigen får du ett eget inlägg bara för att.
Fråga mig inte hur det kommer sig egentligen.
jossi.

If you listen (listen, listen) listen close, beat-by-beat. You can hear when the heart stops.
I saved the pieces when it broke and ground them all to dust.
I know I died that night, and I'll never be brought back to life.

Kom ihåg mig när du ser små gulliga meddelanden
eller när du helt plötsligt börjar skratta mitt i en mening

Kom ihåg mig när allt är som värst, så hemskt att man bara kan skratta
när allt är så bra att man bara kan le

Kom ihåg mig när hösten faller, när det är jul
när du snubblar över isen eller ryser av åskan

Kom ihåg mig då
när du hör my chemical romance på radion
när någon gillar harry potter
eller skriver små gulliga dikter och tar fel på ögonfärgen

Kom ihåg mig,
så som jag alltid kommer komma ihåg dig.
Varje dag, varje år, varje natt,
kommer jag ihåg dig..

I will wait for you, she said, endlessly. I will wake for you, so spoke misery.

Det ekar verkligen
Det jag skrek till dig, det riktigt ringer i huvudet.
En alarm klocka som jag inte kan stänga av.

"jag är din och du är min bästa vänn"
din bästa ska inte skrika åt dig så du gråter.
jag är så fucking jävla usel och ingen kan säga emot det.
trots alla röster som säger hur fel jag gjorde vill jag inte säga förlåt?

- det blir lätt så när man träffar världens bästa. det är därför jag inte kan tänka.
och det gör ont eftersom du inte ens borde vilja ha mig.
men du har alltid åtminstonde låtsas som om du vill det endå.


jag vet ingenting längre.
känner mig tom.
helt tom, bara kall.
jag står och tvekar vid en kant.

jag behöver pojken, typ massvis. ♥

It's not so much a storm, but just a cloud that lives inside of me
He doesn't stir so easily these days, but when he wakes
He goes the distance in a marathon of days too long
Open containers that sing songs;
"you'll never dream again, but you can pray"

någon som kan säga mig när patrik fyller år?
eftersom han själv vägrar?

Det gör ont att andas. Det gör ont att le. Det gör ont att blinka. Varje hjärtslag känns som om det ska spränga mig.

"hon hittade en kort. kortet var svartvitt, på bilden satt tre flickor på en stenmur och såg ut över de stora ängarna. de höll om varandra hårt. rädda att ramla ner från muren. där de satt och berättade om sina drömmar.... vänskap... flickorna släppte taget om varandra och hoppade ner från muren, de gick åt varsitt håll..... sen såg man aldrig flickorna sitta på muren igen tillsammans. bara en&en.."

Återigen läser jag foffes bloggar och har svårt för att inte gråta. För du har så otroligt rätt i det du skriver och säger. Precis som du sa också, det är aldrig rätt att göra såhär det är helt sjukt. Pratade med jossi om det också.

-om jag hade bara en önskan vore det att få oss tre tillbaka.

-men det är ju just det som är så fånigt. Vi vet alla tre att vi kan få det
tillbaka, det är bara det att ingen orkar eller vågar försöka.

-mjo, det är helt korkat. det är så otroligt jävla egoistiskt.

Nä, nu vill jag inte vara med mer helt enkelt. Jag vill bara inte.
Livet är ett fucking skådespel, men ingen kommer stå och applådera i mitt slut.
när jag visar det som minnst behöver jag dig som mest
När du kom tidigt till träningen idag ville jag bara slänga mig runt din hals och hålla i dig så hårt.
Men jag vågar bara inte, jag vågar inte riskera någonting när det gäller dig.

Still can't believe some of the things I never told
I hardly touch the phone I don't know who to call
You're my relief and you're the one who makes me cry
I'm trying to figure out some way to get on by

Cause I can change I'm not the same, not forever
What can I say I'm not OK (I wish I was)
I want you back I want a time I can remember
It's as simple as I say;
I can change I'm not the same, not forever

jag försöker förklara
för att ni måste förstå nu
tiden är inne och ni är tillräckligt förvarnade
jag är övertygad om att ni klarar det
men jag då?
orden kommer inte fram
och jag kommer aldrig kunna förklara
funderar för mycket kring er
vad spelar det för roll om ni är mogna om inte jag är det
era öron kan bara lyssna om jag släpper lös orden
det gör jag inte.

tystnaden ekar och jag är en feg jävel.

precis så var det i italien ^
Du var den enda annledningen till att jag inte helt hatade tanken att åka. Du var den enda annledningen till att det bara var en liten del av mig som kändes rädd när jag klev ombord på planet. Att jag satt brevid dig var jag otroligt lättad över redan då. Så att jag bara pratade med dig sammanlagt kanske en halvtimme som inte var matchsituation innan mitt sms gjorde så otroligt ont. Jag minns en kväll när jag satt utanför ditt rum i ungefär en halvtimme och innan det hade jag vankat av och an i korridoren, bara frö att jag behövde träffa dig. All I needed was a hug from you. Senare fick jag reda på att du varit nere hos Ameli och ätit kakor, så jag hade kunnat sovit en timme mer den kvällen egentligen.

Men det var samma sak när jag blev så otroligt rädd, när jag behövde dig och ingen annan. När jag helt plötsligt såg skärsår på mitt ben som jag inte företsod var dom kom ifrån. När jag blev så rädd så att jag knappt kunde andas. När jag bara behövde att du skulle se mig och säga att allting skulle bli bra.. när du inte var där. Och du har förklarat dig förrut, att du inte ser sånthär under sånna här tillfällen, att du stänger av. Men endå, jag ska väll ändå vara någon för dig? Jag trodde aldrig att du kunde vara så blind, en del av mig tror att du valde att inte se paniken i mina ögon när jag väl mötte din blick. Jag är inte så stark som du verkar tro, men jag hatar att vara svag. Jag kanske är jobbig och patetisk som behöver att du ser mig, menj ag klarar inte ens av att erkänna det för mig själv. Tvinga mig inte att behöva säga det till dig? Smset du fick tog mig en timme att skicka. Säger det något om min mentalitet?

"Will you still hold me when you see what I (might) have done?"
Det kändes verkligen inte så, kändes som om jag tappade dig helt där.
Förlåt perfektaste, förlåt för en feg jävla blogg.
Men den här bloggen är min dagbok, dock känns det så fegt.
Men jag har tappat en del av min verbala förmåga och jag tror att jag tappat en del av dig.
Jag älskar dig, det har inte ändrats. jag tror inte ens att det kan ändras

Where are the heroes In my time of need?
Is my crying abandoned? Or have they gone

They just tend to stand out of the rain
Thinking but not acting, that they're not to blame

Falling and crawling. A fight to stand up
Memory still haunts me in the dead of night

Over and over, I felt so small
But one day I'll be stronger
And you better watch out

Annars var faktiskt italien ganska okej.
Jag är nöjd med hur jag spelade.
Skitsamma att vi kom sist, för jag är nöjd. Jag vet att jag spelade bra.
Jag kanske slog skit, men det är ingen nyhet.
Kom ut på bas och fick till en dubbel och jag fångade alla lyror jag fick.
Ni får deppa ihop hur mycket ni vill, för jag är nöjd med hur jag spelade.
dock hade en hit sista gången jag slog i frankrike matchen varit posetivt.

Jag ska skriva mer om italien en annan dag.
En dag då jag kan minnas citat och allt det roliga.
För vi hade roligt endå, det hade vi, det har jag kort som bevisar och beskriver.
Imorgon kanske, nu vil jag bara lyssna på musik och tänka.
För just nu ser jag inte så mycket som är posetivt. Bara hon och han.

Älskade vackra änglasyster.
Jag har saknat dig något så otroligt.
we're in this together now
Du betyder mer än du någonsin kommer inse.
Fan vad jag älskar dig, you're the perfect drug

I wanna bullet proof your soul
Would you like to lose control?
I wont let you fall until you tell me so ♥♥

Min underbara prins, min fina kaospojke.
Jag älskar dig.

 

Jag saknar dig
Och jag kan inte sova

Sängen är för stor utan dig bredvid

"Du är den enda som kan få mitt hjärta
att slå snabbare och långsammare på samma gång"

Och du pratar
men jag hör inte vad du säger

det är inte så
att jag inte vill lyssna

utan jag är bara lite upptagen
med att kolla
på dig

och dina fina ögon

-Va?
Jag menar.. Ja, okej. Visst.
(vaddetnuvardusa)

nä, nog med kärleks babbel.
jag svammlar för jag går på rosa moln.

'Cause I am hanging on every word you say
And even if you don't want to speak tonight
That's alright, alright with me
'Cause I want nothing more than to
Sit outside Heaven's door and listen to you breathing
Is where I want to be

Men precis här satt jag, med min väninna Sofia för sisådär någon timme sen, som jag har saaaknat så HÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR mycket !

så, mwohihi.
nu vet ni det också ^^
gah, nu saknar jag henne igen.

(bara för att jag har en bättre elit vänn än vad ni har)

jossi, jag vet att du är i norge.
men ffs hitta en dator eller läs det när du kmr hem.
jag skulle inte komma ihåg denna logik om jag sparat på den.
bara för att vara säker att du skulle läsa...

jag är beredd att offra allt för ingenting.
eller,
offra ingenting för allt
det är mer sanningsenligt - antar jag
och kanske har jag många
och mycket
eller så har jag verkligen ingenting
dock är det en sak som är säker
jag har allt att vinna
jag kan få dig
och för det är jag beredd att offra allt,
ingenting egentligen
eller jag vet inte
jag vill leva livet som jag har det nu
men jag vill ha dig i det...

You’re coming back down
You say you feel lost, can i help you find it ?
When you come around
From time to time we all are blinded
You’re coming back down
You don’t have to tell me what you’re feeling
I know what you’re going through
I wont be the one that lets go of you