phenobarbidoll

Nu är det äntligen höstlov, jag har längtat helt otroligt mycket.
Har försökt intala mig själv att "jag är inte alls skoltrött, detta går ju bra" men igår sprack allt. Jag förstod att det är dags att ta en paus. Förstår jag inte matte, ja, då är det något som är fel.
Ni som påstår att skolan har sina ljusa stunder har verkligen inte fel. Skolan med vad allt det innebär kan faktiskt vara otroligt trevligt och efterlängtad. Speciellt under loven, då är verkligen skolan som bäst.

Har insett att det lilla jag har är inte så dåligt ändå.
Och
jag får äntligen vila ut.
För de kommande 9dagarna är skolan som bäst.
Nu är det höstlov och jag behöver någon som vill hålla om mig.

Det är tid att sörja nu såhär vid Allhelgonahelg.
Ska besöka farmors grav, och det är ett stort steg för mig. Satt och kollade igenom lite kort häromdagen, fann nästan inga på farmor, eller Doris som hon hette, och jag grät.
Eller egntligen inte, jag grät inte, jag blev bara blind och såg suddigt. Precis som vanligt. Saknaden är helt obegriplig. Jag vet att om hon hade varit i livet så hade allt varit lite bättre.

Sometimes I feel like I never knew you
Sometimes I feel you in my blood
Sometimes I get home sick and weary
‘Cause I don’t know where you are - jossi

Sometimes I see the world as a diamond
Sometimes a bucket full of shit
Sometimes I place us both above it
Sometimes I feel we drown in it - ego.