förlåt.
Jag köpte trevliga vinterkläder idag. Dock sitter täckbyxorna värsta tajt över låren, det är helt sinnes (fan ta dig alex, jag har börjat säga sinnes. And I put all the blame on you ^^) det blev inte burton som det var planerat, för dom fann inte kvar i min storlek utan det blev Warp, för dom var tamefan ännu hetare. Två veckors öppet köp och inom två veckor sa den trevliga lilla hjälpredan att allt som skulle finnas för säsongen skulle komma in. Så det blir väll bara till att byta om jag ångrar mig. Det lär väll inte precis bli aktuellt med täckbyxor inom två veckor.
It's a bad trip on a sinking ship, when no-one seems responsible
Scapegoat to rock the boat, yeah, we need someone expendable
Volunteers to face the fears, can we be sensible?
And find a way to break the fall, find out the cure for all
Jossi, du betyder inte allt för mig.
Du står mig inte så nära som jag önskade att du faktiskt kunde göra.
Du betyder så mycket mer än alla andra, men du är inte allt.
Det finns ingen verklighet ännu.
Vi pratar inte lika mycket längre. Jag har inte "tid" att sitta vid datorn och spela harry potter med dig mycket nuförtiden. Skolan tar över hand men jag har alltid trott att det man en gång har delat alltid stannar kvar.
Och att du kan få mig att känna att allting betyder ingenting, såhär efter mer än fyra år är för mig totalt ofattbart. För vi har trotsallt delat verkligheten och det måste väll betyda någonting att jag verkligen övervägde att stå där utanför ga kyrkan i fredags i nästan två timmar i regnet bara för att chansen fanns att jag skulle stöta in i dig när du gick därifrån...
Du är inte allt. Men du har räddat mitt liv.
Och idag har jag lyft telefonen 6 gånger och slagit ditt nummer och sätt det försvinna från displayen.
Jag har likaså skrivit ungefär tre sms som blev raderade.
Och jag vet inte ens varför jag gör det...
fyfan vad jag hatar mig själv.
Nu testade jag faktiskt att ringa. jag låg där ensam i sängen och hoppades att du skulle ringa mig, men varför? Så jag slog siffrorna, det var jobbigt ska du veta- jag samlade mycket mod.
Jag fick prata med din mor, du var visst inte hemma. Då slocknade allt igen. Jag vågar inte ringa dig när du är hoss din far, du lär ju vara med alex då. Och då klarar du dig bara bra ändå.
It's a bad trip on a sinking ship, when no-one seems responsible
Scapegoat to rock the boat, yeah, we need someone expendable
Volunteers to face the fears, can we be sensible?
And find a way to break the fall, find out the cure for all
Jossi, du betyder inte allt för mig.
Du står mig inte så nära som jag önskade att du faktiskt kunde göra.
Du betyder så mycket mer än alla andra, men du är inte allt.
Det finns ingen verklighet ännu.
Vi pratar inte lika mycket längre. Jag har inte "tid" att sitta vid datorn och spela harry potter med dig mycket nuförtiden. Skolan tar över hand men jag har alltid trott att det man en gång har delat alltid stannar kvar.
Och att du kan få mig att känna att allting betyder ingenting, såhär efter mer än fyra år är för mig totalt ofattbart. För vi har trotsallt delat verkligheten och det måste väll betyda någonting att jag verkligen övervägde att stå där utanför ga kyrkan i fredags i nästan två timmar i regnet bara för att chansen fanns att jag skulle stöta in i dig när du gick därifrån...
Du är inte allt. Men du har räddat mitt liv.
Och idag har jag lyft telefonen 6 gånger och slagit ditt nummer och sätt det försvinna från displayen.
Jag har likaså skrivit ungefär tre sms som blev raderade.
Och jag vet inte ens varför jag gör det...
fyfan vad jag hatar mig själv.
Nu testade jag faktiskt att ringa. jag låg där ensam i sängen och hoppades att du skulle ringa mig, men varför? Så jag slog siffrorna, det var jobbigt ska du veta- jag samlade mycket mod.
Jag fick prata med din mor, du var visst inte hemma. Då slocknade allt igen. Jag vågar inte ringa dig när du är hoss din far, du lär ju vara med alex då. Och då klarar du dig bara bra ändå.
Kommentarer
Trackback