phenobarbidoll

"hon hittade en kort. kortet var svartvitt, på bilden satt tre flickor på en stenmur och såg ut över de stora ängarna. de höll om varandra hårt. rädda att ramla ner från muren. där de satt och berättade om sina drömmar.... vänskap... flickorna släppte taget om varandra och hoppade ner från muren, de gick åt varsitt håll..... sen såg man aldrig flickorna sitta på muren igen tillsammans. bara en&en.."

Återigen läser jag foffes bloggar och har svårt för att inte gråta. För du har så otroligt rätt i det du skriver och säger. Precis som du sa också, det är aldrig rätt att göra såhär det är helt sjukt. Pratade med jossi om det också.

-om jag hade bara en önskan vore det att få oss tre tillbaka.

-men det är ju just det som är så fånigt. Vi vet alla tre att vi kan få det
tillbaka, det är bara det att ingen orkar eller vågar försöka.

-mjo, det är helt korkat. det är så otroligt jävla egoistiskt.

Nä, nu vill jag inte vara med mer helt enkelt. Jag vill bara inte.
Livet är ett fucking skådespel, men ingen kommer stå och applådera i mitt slut.
när jag visar det som minnst behöver jag dig som mest
När du kom tidigt till träningen idag ville jag bara slänga mig runt din hals och hålla i dig så hårt.
Men jag vågar bara inte, jag vågar inte riskera någonting när det gäller dig.

Still can't believe some of the things I never told
I hardly touch the phone I don't know who to call
You're my relief and you're the one who makes me cry
I'm trying to figure out some way to get on by

Cause I can change I'm not the same, not forever
What can I say I'm not OK (I wish I was)
I want you back I want a time I can remember
It's as simple as I say;
I can change I'm not the same, not forever