phenobarbidoll

(september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut.)

(november, vi avslutar sagan snart
har du några lögner kvar,
med att pudra dina svar?)

(december, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i ditt slag)

saknar du mig ibland?
jag vet & du vet, det kommer alltid vara mitt fel.

det spelar ingen roll att jag är sårad, inte arg.
jag försöker få dig att förstå, vill förklara.
Så att jag kan se på dig utan tårögda ögon

what else is there?
(Jag är uppriktigt jävla ledsen. )

det går över, det går över, det går aldrig över.
& jag kommer aldrig att kunna berätta,
utan att du blir arg på mig &
förskjuter mig helt,.

godnatt.

kärlek.

jag har mensvärk,
huvudvärk,
& kan inte stödja på min fot.

Hej sjukdag!

så jag sitter och jobbar på mitt tal,
väntar på att älskling ska ringa när han har lunch<3

tim burton är en magisk människa,
puss på gubben. Dock är han svår att hitta information om,
jag vill verkligen ha mvg på talet, det behövs för ett wounderbart slutbetyg.
Men min svenskalärare har redan gjort klart för sig att hon kommer tycka att det är tråkigt.
grattis till mig.

---

Vincent Malloy is seven years old
He's always polite and does what he's told
For a boy his age, he's considerate and nice
But he wants to be just like Vincent Price

He doesn't mind living with his sister, dog and cats
Though he'd rather share a home with spiders and bats
There he could reflect on the horrors he's invented
And wander dark hallways, alone and tormented

Vincent is nice when his aunt comes to see him
But imagines dipping her in wax for his wax museum

He likes to experiment on his dog Abercrombie
In the hopes of creating a horrible zombie
So he and his horrible zombie dog
Could go searching for victims in the London fog

His thoughts, though, aren't only of ghoulish crimes
He likes to paint and read to pass some of the times
While other kids read books like Go, Jane, Go!
Vincent's favourite author is Edgar Allen Poe

One night, while reading a gruesome tale
He read a passage that made him turn pale

Such horrible news he could not survive
For his beautiful wife had been buried alive!
He dug out her grave to make sure she was dead
Unaware that her grave was his mother's flower bed

His mother sent Vincent off to his room
He knew he'd been banished to the tower of doom
Where he was sentenced to spend the rest of his life
Alone with the portrait of his beautiful wife

While alone and insane encased in his tomb
Vincent's mother burst suddenly into the room
She said: "If you want to, you can go out and play
It's sunny outside, and a beautiful day"

Vincent tried to talk, but he just couldn't speak
The years of isolation had made him quite weak
So he took out some paper and scrawled with a pen:
"I am possessed by this house, and can never leave it again"
His mother said: "You're not possessed, and you're not almost dead
These games that you play are all in your head
You're not Vincent Price, you're Vincent Malloy
You're not tormented or insane, you're just a young boy
You're seven years old and you are my son
I want you to get outside and have some real fun.

"Her anger now spent, she walked out through the hall
And while Vincent backed slowly against the wall
The room started to swell, to shiver and creak
His horrid insanity had reached its peak

He saw Abercrombie, his zombie slave
And heard his wife call from beyond the grave
She spoke from her coffin and made ghoulish demands
While, through cracking walls, reached skeleton hands

Every horror in his life that had crept through his dreams
Swept his mad laughter to terrified screams!
To escape the madness, he reached for the door
But fell limp and lifeless down on the floor

His voice was soft and very slow
As he quoted The Raven from Edgar Allen Poe:

"and my soul from out that shadow
that lies floating on the floor
shall be lifted?
Nevermore..."

Ni vet känslan då man vaknar av att klockan ringer allt för tidigt och man tvingas gå upp? Ni vet att den känslan är ännu jobbigare då man vaknar upp bredvid den varma människa man älskar. I morse infann sig den känslan hos mig och jag ville aldrig mer kliva upp, aldrig. Ville bara gosa in mig bredvid P och gärna ligga där i ett par dagar, bara njuta av hans närvaro. Hur underbart vore inte det? Nog för att mitt rum skulle lukta unket och syret skulle försvinna, men vem bryr sig om det när man ligger bredvid honom?

Han åkte nyss, karln ska ut på krogen och roa sig med vänner. Men jag saknar honom likförbannat. Jag är hopplös, jag vet, men jag är fruktansvärt jävla kär också. Det överväger det hopplösa rätt jävla hårt skall ni veta! Jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit så här lycklig som när jag är med honom, aldrig! Han är bäst för mig, tydligt och klart.

& det är bäst för honom att han orkar nyktra till för att gå på marknaden med mig.
han ska kyssa mig i snön, dricka glögg och äta pepparkakor,.

Jag vill ha dig du är min du är bara min

(bara för att karln har gått,
& det är inte längre någon som kysser på min nacke,
eller viskar ljuva ord i mitt öra.
börjar jag sjunka ihop grymmt.)

(september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut.)

det är december och jag brukade sprudla av lycka.
det är grått, regnar och jag har tio timmars arbete
framför mig. jag brukade tycka om jobb-natten inför
julskyltningen. jag är trött, less och saknar jossi.

(november, vi avslutar sagan snart
har du några lögner kvar,
med att pudra dina svar?)

skolan är hemsk. jag är o-kreativ, o-social och
känner att människor blir besvikna på mig. jag
hade velat va lite mer modigare, velat uttrycka
mig lite mer som jag och sen slutat bry mig.

(december, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i ditt slag)

ett felaktigt ord. jag måste få mig samman nu.

" om du inte hittar hem, men istället hittar en grop, så kan du ju försöka leta efter en grop.
för då skulle du med all säkerhet hitta en grop, vilket skulle va bra,
för då kanske du hittar någonting som du inte letade efter,
vilket skulle kunna vara precis vad du letar efter."   / nalle puh

jag trivs i min lilla förnekelse bubbla, men oj vad jag saknar oss.  
mår jag som jag förtjänar.           nothin more, nothin less    

veckans ord             försnurrad
                                 / förvirrad.   you choose

Mitt liv är ett långt intercity-tåg som är påväg någonstans men ingen vet rikigt vart.

Jag själv är lokföraren som sitter längst fram och läser i en bok hur man ska styra tåget. Det är bland annat inte bra att gasa på för mycket i kurvorna, för då riskerar man att allting välter och det kan ta en jävla tid innan man får tåget på rälsen igen.

Jag kör också efter en tidtabell, där det står exakt när jag ska vara på vissa ställen. Hur jag hittar dit vet jag inte själv, men jag vet att det är någon annan som har gjort tidtabellen och någon blir också väldigt arg när jag inte följer den. Jag får ångest när tåget inte går så fort som jag vill att det ska gå, och jag blir nöjd när jag lyckas följa tabellen.

I varje stad möter mitt tåg människor, vissa väljer att hoppa på mitt tåg och andra väljer att kliva av. Vissa är fripassagerare och andra betalar. För varje människa som kliver på och av tåget så förändras det lite granna. Det kan vara att någon förstör, klottrar och har sönder eller någon kanske snyggar till.. men det är aldrig samma tåg som kör in, som lämnar perrongen. Man kan aldrig veta vad som väntar bakom nästa kurva och man kan aldrig veta vilka människor man ska möta vid nästa station.

Finns så mycket som borde sägas, men som bara fastnar i huvudet och inte vill komma ut. Kanske behöver jag tid att tänka, tid att känna, tid att förstå. Men tid är något jag inte har, och heller inte kommer få.

Mycket är det just nu, skola, kompisar, kärleken. Allt på en gång. Jag tar på mig allting och det börjar slita på mig rejält. Speciellt när folk inte kan visa den minsta uppskattning, det suger att känna sig tjatig och jävlig när man kämpar för allt och ingen orkar ge något tillbaka. Jag gör saker hela tiden för att slippa tänka. Tänka är något farligt. Det kan få vem som helst att bli galen...

ge mig avancerad jazzdans och den här låten.
kärlek <3

mitt rum börjar äntligen likna ett rum,
det blir ikea något i veckan. mysigt.

& trots att jag är less på ungefär allt
är jag grymmt pepp på de närmaste två helgerna.
dans & julskyltning. massa mysigt.

Alla människor som känner sig ensamma borde ha ett djur. Tompan ligger för tillfället och myser i min säng, han är sådär förundrande söt ikväll. Det är till och med framforskat att sjuka och ensamma människor blir friskare och lyckligare av att ha ett djur i sin närhet, ungefär som en bästa vän. Så när jag flyttar hemifrån skall jag helt klart fortsätta ha djur, en katt vid namn miss kitty fantastica får det bli, för ett längre och lyckligare liv. Jag tror på det.

How will i get through tomorrow,
if i cant make it through today?
How will i get through tomorrow,
when today is in my way?

Känns jävligt opepp att börja gråta var tionde sekund.
överlycklig för den missade svenskan, får se om jag
orkar dra ut till birsta och fixa systers julklapp.
Jag tror dock inte att jag orkar det.

tack för att jag fick gråta i ditt knä,
inte lika mycket tack att du var tvungen att gå,
jag hade velat prata mer. massa mer.
kändes som om tusentals ord lämnades osagda.

men vad ska man göra.

och jag håller masken, fortsätter som vanligt utanför mina väggar.
trots att
jag
brast
brister
och brister.

Dock kommer en dag då även du inser.
Jag är din och du är min bästa vän.

Turning blue and no surprise
I'm not breathing when I'm not inspired