phenobarbidoll

Ni vet känslan då man vaknar av att klockan ringer allt för tidigt och man tvingas gå upp? Ni vet att den känslan är ännu jobbigare då man vaknar upp bredvid den varma människa man älskar. I morse infann sig den känslan hos mig och jag ville aldrig mer kliva upp, aldrig. Ville bara gosa in mig bredvid P och gärna ligga där i ett par dagar, bara njuta av hans närvaro. Hur underbart vore inte det? Nog för att mitt rum skulle lukta unket och syret skulle försvinna, men vem bryr sig om det när man ligger bredvid honom?

Han åkte nyss, karln ska ut på krogen och roa sig med vänner. Men jag saknar honom likförbannat. Jag är hopplös, jag vet, men jag är fruktansvärt jävla kär också. Det överväger det hopplösa rätt jävla hårt skall ni veta! Jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit så här lycklig som när jag är med honom, aldrig! Han är bäst för mig, tydligt och klart.

& det är bäst för honom att han orkar nyktra till för att gå på marknaden med mig.
han ska kyssa mig i snön, dricka glögg och äta pepparkakor,.

Jag vill ha dig du är min du är bara min

(bara för att karln har gått,
& det är inte längre någon som kysser på min nacke,
eller viskar ljuva ord i mitt öra.
börjar jag sjunka ihop grymmt.)

(september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut.)

det är december och jag brukade sprudla av lycka.
det är grått, regnar och jag har tio timmars arbete
framför mig. jag brukade tycka om jobb-natten inför
julskyltningen. jag är trött, less och saknar jossi.

(november, vi avslutar sagan snart
har du några lögner kvar,
med att pudra dina svar?)

skolan är hemsk. jag är o-kreativ, o-social och
känner att människor blir besvikna på mig. jag
hade velat va lite mer modigare, velat uttrycka
mig lite mer som jag och sen slutat bry mig.

(december, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i ditt slag)

ett felaktigt ord. jag måste få mig samman nu.