Holla Good
You've got me feeling hella good
So let's just keep on dancing
You hold me like you should
So I'm gonna keep on dancing keep on dancing
jag älskar streetdance lektionerna.
jag kanske inte är vidare bra. men endå.
för jag har så otroligt roligt när jag är där.
Jag känner mig ensam trots att jag är älskad.
Dock kan man faktiskt älska för många. Så många så att alla hamnar i skuggan av varandra.
Bättre att älska någon som är hatad av de flesta. Det är ju den personen om behöver kärleken allra mest.
Jag står i skugga och fryser. Gråter gör jag också.
Ensamheten känns såhär i kylan, så jag gråter lite till.
Det är då du kommer. Lägger din arm kring mina axlar och säger ”jag älskar dig”.
för tre månader sen åkte vi till london. ♥
"det kan vända när som helst. och solen kan lysa upp det djupaste av alla mörker."
- det är med den meningen man får leva i dessa dagar.
de orden man ska lyssna till om man ens vill ha en chans.
och jag vill.
jag vill så förbaskat mycket så jag tror att jag spricker
jag vill bli någon annan.
Please sister help me, come on, do what you should
please give me something, i'm not doing so good
i'm gone, done wrong, is there nothing you can say?
please sister help me i'm not feeling OK
jag pratade om mitt hjärta på svenskan idag. det där som sitter fast snörat på min handled.
det med fader vår ingraverat på baksidan. Det där som jag fick av farmor för allt för länge sedan.
Jag hatar att prata om saker som ger mig minnen.
Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde och alla dom som aldrig föll, alla besök som inte längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre skulle få smaka, trotts att mamma försökte använda samma recept var dom extra goda i farmors kök. Jag minns när hon mådde dåligt första gången, och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset och var så rädd att hon skulle försvinna.
Jag minns huset i Holm, det med dammen och grönskaslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth ska sälja det huset nu.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig
So let's just keep on dancing
You hold me like you should
So I'm gonna keep on dancing keep on dancing
jag älskar streetdance lektionerna.
jag kanske inte är vidare bra. men endå.
för jag har så otroligt roligt när jag är där.
Jag känner mig ensam trots att jag är älskad.
Dock kan man faktiskt älska för många. Så många så att alla hamnar i skuggan av varandra.
Bättre att älska någon som är hatad av de flesta. Det är ju den personen om behöver kärleken allra mest.
Jag står i skugga och fryser. Gråter gör jag också.
Ensamheten känns såhär i kylan, så jag gråter lite till.
Det är då du kommer. Lägger din arm kring mina axlar och säger ”jag älskar dig”.
för tre månader sen åkte vi till london. ♥
"det kan vända när som helst. och solen kan lysa upp det djupaste av alla mörker."
- det är med den meningen man får leva i dessa dagar.
de orden man ska lyssna till om man ens vill ha en chans.
och jag vill.
jag vill så förbaskat mycket så jag tror att jag spricker
jag vill bli någon annan.
Please sister help me, come on, do what you should
please give me something, i'm not doing so good
i'm gone, done wrong, is there nothing you can say?
please sister help me i'm not feeling OK
jag pratade om mitt hjärta på svenskan idag. det där som sitter fast snörat på min handled.
det med fader vår ingraverat på baksidan. Det där som jag fick av farmor för allt för länge sedan.
Jag hatar att prata om saker som ger mig minnen.
Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde och alla dom som aldrig föll, alla besök som inte längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre skulle få smaka, trotts att mamma försökte använda samma recept var dom extra goda i farmors kök. Jag minns när hon mådde dåligt första gången, och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset och var så rädd att hon skulle försvinna.
Jag minns huset i Holm, det med dammen och grönskaslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth ska sälja det huset nu.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig
Kommentarer
Trackback
