God bless catastrophe
Dagens låt: Burn - Alkaline Trio
Dagens dusch: efter frukosten.
Dagens frisyr: nedsläppt.
Dagens smink: maskara, rough.
Dagens händelse: det enligt mig onödiga mariann bråket
Dagens planer: träffa patrik
Dagens vill ha: biljetter till den ryska tåspets biljetten
Dagens saknad: farmor
Dagens tråkigaste: alla måsten.
Dagens finaste: jennifer
Dagens måste: plugga..
Dagens dricka: lime cola
Dagens köp: en semla
Dagens mat: fisk.
Dagens kärlek: patrik
Dagens mående: less.
jag har inte gjort mitt svenska arbete. -mamma, jag tänker inte göra mitt svenska arbete.
mamma jag orkar inte. jag orkar inte. jag orkar inte.
fast att jag tycker att jag inte skulle kunna ha
gjort på några som hellst andra sätt. så gör
jag nog fel. jag försöker, jag försöker. jag är för feg.
jag fattar inte. för det är ju just det som enligt mig ar mitt stora problem.
jag har fortfarande ont i i magen för att jag inte vet hur jag borde göra.
för du vill lösa allting själv, du vill ordna allting på egen hand.
för du säger att det är bara du som kan göra det.
men jag då? förstår du inte hur svårt det är att stå på sidan & se på.
Jag vill dra med dig på sum och visa dig den ljusa delen av världen igen.
den del av världen då vi var perfekta du och jag,.
There's a lightning storm each and every night
Crashing inside you like motorbikes
We toss and turn, sleep so loud
Grind the teeth in our empty mouths
Intending to burn, pretending to fight it
Everyone learns faster on fire
Things took a turn, lost all desire
You live and you burn
& angående sum så blir jag tamefan ledsen.
för jag vill verkligen åka, gå på söta gudstjänster
och på dom roliga passen. medeltids disco och allt!
men utan varken jossi eller patrik så orkar jag inte.
för alex skulle mest gå med elsa = oscar = emil = alla fjortisar.
och då skulle det ändå bara bli jag & min ipod den helgen.
& då sitter jag faktiskt hellre hemma och deppar över att jag inte är där,.
alkaline trio är förövrigt sönderspelade.
och dom är underbara.
Not sure how this is supposed to feel, cutting like a red hot knife of surgical steel
Brought flesh from the autoclave, she came, she came with sterile warning
Screaming from her blade, "I want to make you bleed."
nu ska jag jobba.
hej.
Dagens dusch: efter frukosten.
Dagens frisyr: nedsläppt.
Dagens smink: maskara, rough.
Dagens händelse: det enligt mig onödiga mariann bråket
Dagens planer: träffa patrik
Dagens vill ha: biljetter till den ryska tåspets biljetten
Dagens saknad: farmor
Dagens tråkigaste: alla måsten.
Dagens finaste: jennifer
Dagens måste: plugga..
Dagens dricka: lime cola
Dagens köp: en semla
Dagens mat: fisk.
Dagens kärlek: patrik
Dagens mående: less.
jag har inte gjort mitt svenska arbete. -mamma, jag tänker inte göra mitt svenska arbete.
mamma jag orkar inte. jag orkar inte. jag orkar inte.
fast att jag tycker att jag inte skulle kunna ha
gjort på några som hellst andra sätt. så gör
jag nog fel. jag försöker, jag försöker. jag är för feg.
jag fattar inte. för det är ju just det som enligt mig ar mitt stora problem.
jag har fortfarande ont i i magen för att jag inte vet hur jag borde göra.
för du vill lösa allting själv, du vill ordna allting på egen hand.
för du säger att det är bara du som kan göra det.
men jag då? förstår du inte hur svårt det är att stå på sidan & se på.
Jag vill dra med dig på sum och visa dig den ljusa delen av världen igen.
den del av världen då vi var perfekta du och jag,.
There's a lightning storm each and every night
Crashing inside you like motorbikes
We toss and turn, sleep so loud
Grind the teeth in our empty mouths
Intending to burn, pretending to fight it
Everyone learns faster on fire
Things took a turn, lost all desire
You live and you burn
& angående sum så blir jag tamefan ledsen.
för jag vill verkligen åka, gå på söta gudstjänster
och på dom roliga passen. medeltids disco och allt!
men utan varken jossi eller patrik så orkar jag inte.
för alex skulle mest gå med elsa = oscar = emil = alla fjortisar.
och då skulle det ändå bara bli jag & min ipod den helgen.
& då sitter jag faktiskt hellre hemma och deppar över att jag inte är där,.
alkaline trio är förövrigt sönderspelade.
och dom är underbara.
Not sure how this is supposed to feel, cutting like a red hot knife of surgical steel
Brought flesh from the autoclave, she came, she came with sterile warning
Screaming from her blade, "I want to make you bleed."
nu ska jag jobba.
hej.
The Story
jag har tvingat på mig ett par ett & ett halvt år
gamla jeans som inte ens är hela i benen. tittar man noga syns mina lår.
jag har letet fram mina svarta stövlar med total platt sula & massa klack
och jag är typ 99% säker på att jag kommer trilla på snön på väg till skolan.
Idag har jag naturkunskapsprov.
det kommer suga ganska rejält.
för när jag borde pluggat satt jag och pussade på patrik ♥
Så, inte speciellt glad idag, mer stressad och kanske snart sönderbränd. Det händer så mycket nu, grymt mycket. Bra och dåliga saker, vilka saker har jag varken tid eller lust att gå in på. Det får bli en tråkig blogg idag, en väldigt tråkig blogg.
I’ve been thinking
Of everything I used to want to be
I’ve been thinking
Of everything of me of you and me
This is the story of my life
(These are the lies I have created)
I’m in the middle of nothing
And that’s where I want to be
Well, at the bottom of everything
I finally start to believe
gamla jeans som inte ens är hela i benen. tittar man noga syns mina lår.
jag har letet fram mina svarta stövlar med total platt sula & massa klack
och jag är typ 99% säker på att jag kommer trilla på snön på väg till skolan.
Idag har jag naturkunskapsprov.
det kommer suga ganska rejält.
för när jag borde pluggat satt jag och pussade på patrik ♥
Så, inte speciellt glad idag, mer stressad och kanske snart sönderbränd. Det händer så mycket nu, grymt mycket. Bra och dåliga saker, vilka saker har jag varken tid eller lust att gå in på. Det får bli en tråkig blogg idag, en väldigt tråkig blogg.
I’ve been thinking
Of everything I used to want to be
I’ve been thinking
Of everything of me of you and me
This is the story of my life
(These are the lies I have created)
I’m in the middle of nothing
And that’s where I want to be
Well, at the bottom of everything
I finally start to believe
mercy on me
docka
jag är styv ända ut i fingerspetsarna
jag kunde inte ens ta tag i dig ifall du bad mig om det
inte forma mina fingrar till en handtag
jag står och går
jag står och går
jag står och går
jag står och går
det regnade ute när jag skulle gå
mot bussen. jag tyckte om det för jag var inne i det
stadiet då jag nog hade kunnat få mig att le åt allt.
jag lyckades tillomed hitta en tändare i fickan
och jag brydde mig inte ens om att jag va på väg
upp för min egna backe. och fick i slutet springa mot bussen.
dock fick jag ju en ganska mysig kväll med pojken.
det är så förbannat mycket massa som samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
kyssar och musik
men jag är gränslöst kräkfärdig av mig själv. och hur jag lyckas, för jag lyckas fan
alltid att få det till o bli såhär. jag tror jag tänker ignorera det och göra något annat.
jag är styv ända ut i fingerspetsarna
jag kunde inte ens ta tag i dig ifall du bad mig om det
inte forma mina fingrar till en handtag
jag står och går
jag står och går
jag står och går
jag står och går
det regnade ute när jag skulle gå
mot bussen. jag tyckte om det för jag var inne i det
stadiet då jag nog hade kunnat få mig att le åt allt.
jag lyckades tillomed hitta en tändare i fickan
och jag brydde mig inte ens om att jag va på väg
upp för min egna backe. och fick i slutet springa mot bussen.
dock fick jag ju en ganska mysig kväll med pojken.
det är så förbannat mycket massa som samlats på alla tänkbara och otänkbara
delar av min kropp, och jag har varit så förbannat dum och blind och blåögd.
jag avskyr att försöka dämpa kaos med
kyssar och musik
men jag är gränslöst kräkfärdig av mig själv. och hur jag lyckas, för jag lyckas fan
alltid att få det till o bli såhär. jag tror jag tänker ignorera det och göra något annat.
till slut jag fick ont i ögonen.
återkommande oframkallade
ovälkomnade strypande
känslomässighet
vissa saker rår man bara inte för. kanske är det bra.
kanske borde jag inse hur små saker inte behöver
bli stora. eller ska man kanske bara sluta förneka?
jag har vänt mig mot allt, jag låtsas inte förstår. jag förstår varenda handling. varenda uttryck. jag tror att du förstorar allt för att ge mig lite av det tunga. - tack. jag har faktiskt så det räcker.jag måste liksom sträva bort från det. inte ens tänken accepteras att må dåligt för. jag går emot mina principer tillräckligt mycket endå. du försöker få mig att förstå. & vad skulle jag kunna ge för svar? förlåt? det finns faktiskt inte & det går faktiskt inte & jag tänker faktiskt aldrig..
jag saknar syster.
jag tycker inte om stämmningen
utan henne. & jag har inte ens planerat
när jag ska försöka prata med henne nästa gång.
jag är så trött på att sitta här i min säng med knäna vid hakan kväll efter kväll när patrik gett mig den sista kyssen för natten, med mammas stora hörlurar som spelar jimmy eat world - hear you me, om och om igen, och titta ut genom fönstret och se på stjärnorna. då är jag tillbaka, tillbaka till den stunden då man stod mer er, tätt intill varandra under stjärnhimlen och tittade på samma stjärnor som jag ser från mitt lilla fönster. det gör mej lite trasig, för det är ju så långt mellan dessa ställen, dessa händelser. så långt att jag knappt orkar drömma längre. ändå samma stjärnor. jag vill ha verklighet, jag vill ha kött&blod, hjärtslag&andetag, ett fantastiskt NU! och detta fantastiska NU får gärna vara som det var då, fast ännu bättre.
nu kom jag på att jag glömde göra min aftonrutin igår innan jag somnade. mycket allvarligt brott. men det beror troligtvis på att det enda som rörde sej i mina tankar var: saknad, hon, vänskap, han, självmord, . självmord? hm, jag gillar inte det ordet, det är så stort, innehåller så mycket. folk är så dumma, så korkade. de kan inte förstå, förstå det fina med vissa saker. de ser bara det hemska och fula. det är så kallt nu, så kallt överallt omkring mej. människor är så kalla, det är som om vintern smittar av sej på hjärtan och samveten. suck, världen är bland det lurigaste jag vet trots allt. och förövrigt, nej, jag tänker inte gå och ta livet av mig.
& när jag var gråtfärdig på promenaden igår natt med mina kära klass vänner för att alla skuggor och träd påminnde så mycket om vålådalen var det ingen som lyssnade på mitt tysta "snälla, kan vi inte bara gå hem nu?" Ingen som såg paniken i mina ögon. Och för första gången på väldigt länge var jag riktigt, riktigt, rädd.
tack patrik. du räddade min kväll när du svarade på mitt sena nattsamtal.
om ungefär två timmar tänker jag ringa och väcka dig., kärlek. ♥
And if you were with me tonight
I'd sing to you just one last time
A song for a heart so big
God couldn't let it live
May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads, the sleepless go
May angels lead you in
ovälkomnade strypande
känslomässighet
vissa saker rår man bara inte för. kanske är det bra.
kanske borde jag inse hur små saker inte behöver
bli stora. eller ska man kanske bara sluta förneka?
jag har vänt mig mot allt, jag låtsas inte förstår. jag förstår varenda handling. varenda uttryck. jag tror att du förstorar allt för att ge mig lite av det tunga. - tack. jag har faktiskt så det räcker.jag måste liksom sträva bort från det. inte ens tänken accepteras att må dåligt för. jag går emot mina principer tillräckligt mycket endå. du försöker få mig att förstå. & vad skulle jag kunna ge för svar? förlåt? det finns faktiskt inte & det går faktiskt inte & jag tänker faktiskt aldrig..
jag saknar syster.
jag tycker inte om stämmningen
utan henne. & jag har inte ens planerat
när jag ska försöka prata med henne nästa gång.
jag är så trött på att sitta här i min säng med knäna vid hakan kväll efter kväll när patrik gett mig den sista kyssen för natten, med mammas stora hörlurar som spelar jimmy eat world - hear you me, om och om igen, och titta ut genom fönstret och se på stjärnorna. då är jag tillbaka, tillbaka till den stunden då man stod mer er, tätt intill varandra under stjärnhimlen och tittade på samma stjärnor som jag ser från mitt lilla fönster. det gör mej lite trasig, för det är ju så långt mellan dessa ställen, dessa händelser. så långt att jag knappt orkar drömma längre. ändå samma stjärnor. jag vill ha verklighet, jag vill ha kött&blod, hjärtslag&andetag, ett fantastiskt NU! och detta fantastiska NU får gärna vara som det var då, fast ännu bättre.
nu kom jag på att jag glömde göra min aftonrutin igår innan jag somnade. mycket allvarligt brott. men det beror troligtvis på att det enda som rörde sej i mina tankar var: saknad, hon, vänskap, han, självmord, . självmord? hm, jag gillar inte det ordet, det är så stort, innehåller så mycket. folk är så dumma, så korkade. de kan inte förstå, förstå det fina med vissa saker. de ser bara det hemska och fula. det är så kallt nu, så kallt överallt omkring mej. människor är så kalla, det är som om vintern smittar av sej på hjärtan och samveten. suck, världen är bland det lurigaste jag vet trots allt. och förövrigt, nej, jag tänker inte gå och ta livet av mig.
& när jag var gråtfärdig på promenaden igår natt med mina kära klass vänner för att alla skuggor och träd påminnde så mycket om vålådalen var det ingen som lyssnade på mitt tysta "snälla, kan vi inte bara gå hem nu?" Ingen som såg paniken i mina ögon. Och för första gången på väldigt länge var jag riktigt, riktigt, rädd.
tack patrik. du räddade min kväll när du svarade på mitt sena nattsamtal.
om ungefär två timmar tänker jag ringa och väcka dig., kärlek. ♥
And if you were with me tonight
I'd sing to you just one last time
A song for a heart so big
God couldn't let it live
May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads, the sleepless go
May angels lead you in
no it isn't
Please understand
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
This is where the road crashed into the ocean
It rises all around me
And now we're barely breathing
A thousand faces we'll choose to ignore
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
I listen to you cry
A cry for less attention
But both my hands are tied
And I'm pushed into the deep end
I listen to you talk but talk is cheap
And my mouth is filled with blood
From trying not to speak
So search for an excuse
And someone to believe you
In foreign dressing rooms
I'm empty with the need to
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation is leaving me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Please understand
Lay rotting where I fall
I'm dead from bad intentions
Suffocated and embalmed
And now all our dreams are cashed in
You swore you wouldn't lose then lost your brain
You make a sound that feels like pain
So please understand
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
This isn't just goodbye
This is I can't stand you
This is where the road crashed into the ocean
It rises all around me
And now we're barely breathing
A thousand faces we'll choose to ignore
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
I listen to you cry
A cry for less attention
But both my hands are tied
And I'm pushed into the deep end
I listen to you talk but talk is cheap
And my mouth is filled with blood
From trying not to speak
So search for an excuse
And someone to believe you
In foreign dressing rooms
I'm empty with the need to
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation leaves me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Curse my enemies forever
Let's slit our wrists and burn down something beautiful
This desperation is leaving me overjoyed
With fading lights that lead us past the lives that we destroy
Please understand
Lay rotting where I fall
I'm dead from bad intentions
Suffocated and embalmed
And now all our dreams are cashed in
You swore you wouldn't lose then lost your brain
You make a sound that feels like pain
So please understand
This isn't just goodbye
dock 'can I stand you'
tro inget annat.
men orka ändra refrängerna lixom.
-jossi.
Det här har varit en skit-hemsk-elak-gudhatarmig dag nästan rakt igenom.
Undantaget ska väll då vara att äta lunch på mc donalds med pojken,.
det var typ stört mysigt för det händer typ aldrig. min håltimme gav något posetivt.
Jag har kommit till skolan två timmar för tidigt eftersom min svenska lärare
är okapabel att maila när hon inte kan komma till sina lektioner.
Jag har halkat och slagit mig mer än nödvändigt.
Jag har blivit blöt och därmed hatisk mot alla bilister som inte har vänlighet nog
i kroppen för att sakta ner när man kör på de dyngsura vägarna.
det suger.
patrik, kom och rädda min kväll? ♥
and when i fall asleep, you're all that i see
you're in my thoughts and all of my prayers
i wish i could be all that you mean to me
my angel without wings
so much of not enough
no explanations only silance and it's tearing me appart
so tell me, so tell me, what i've done
i wonder, i wonder, how we got so wrong
it hurts so bad, all those things you said
i feel so cheap, you should understand
Vi är 21 timmar inne på det nya året. Yeha! Varför är det så himla märkvärdigt med ett nytt år egentligen? Det kan man faktiskt undra. Och det har jag gjort, undrat. Om jag ska vara ärlig, så har jag inte kommit fram till något bra svar än.. (Hjälp mig!?) I alla fall.. Är det för att man är så less på alla misstag man gjort under detta år? Eller är det för alla lyckade grejer man kommer göra nästa år? Eller är det helt enkelt bara för att det är nyår? För man måste ju såklart fira det nya året som kommer. Just ja! Nyårslöften... Hur blir det med dom? Haha, jag minns mina förra iaf:
* Sluta bita på naglarna (, har faktiskt blivit lite bättre, jag har ju åtminstonde naglar nu).
* Träna mer (. jag höll det under sommaren och halva hösten? (a))
* Mvg i engelska (,tackar lingonet, jag lyckades..)
* Lära mig stanna på slalomskidor (, det kan man väll säga vad man vill om)
* Hitta en söt pojke att pussa på (& det är allt jag gjort i 200 dagar)
Men vad ska jag ha som nyårslöfte i år? Hm.. Äsch, jag har en anning
* Sitta mindre vid datorn.
* Bli bättre i skolan, eller iaf försöka, och inte vara lika lat.
* Sluta skjuta upp allting(, endast jag som får lida mer för det senare).
* träna!
* Sluta småäta hela tiden.
* Kunna gå ner i spagat eller split.
* Umgås mer med kompisar.
* Leva livet, helt enkelt.
Ja, det var väl allt då.. Skriver kanske lite mer senare. Jag menar, jag har ju trots allt te timmar kvar av dagen på det nya året.
Sammanfattning av detta år:
*Jävulskt misslyckade fyllor & kvällar, men patetiskt nog roligt ändå! *missyouguys!
* Håller på att tappa i massa ämnen sen gymnasiet!
* Fyllde år, great!
* En underbar sommar
* Var på kreta, tråkigt - men skönt!
* Italien, hej årets största ånger
* Börja gymnasiet, hej klass, jag älskar er.
* Misslyckad julafton(, sjukdommjag hatar dig, haha!)
* lyckad nyårsafton!
Tack alla för ännu ett trevligt år! Ett spec tack till min pojkvän Patrik. Sedan måste jag också tacka mina vänninor - sofia och jossi. Också "the gang" - oftast alltid lika roligt ;) Sedan måste jag också tacka min underbara skola och någolunda trevliga familj, som alltid har funnits där, och stöttat mig! (Haha!) Och alla andra nära och kära då! Haha, näråmen, back to the serious-talk. Med både med- och motgångar, så måste jag sammanfatta detta år som "GREAT". (Ni vet, de goda vinner ju alltid över de onda, samma sak här!) Men, allt blir ju vad man själv gör det till, så är det bara..
remember the days when we were hiding out all night?
I wanna go back there, and tell you it's alright.
we used to say that it was us againt the world.
we had the biggest dreams but now it's all forgotten
I was so naiv, I wanted you to stay forever
I wanted it to last forever
I wanted you to stay forever
I wanted it to last forever, but everything changes in time
so tell me, so tell me, what i've done
i wonder, i wonder, how we got so wrong
it hurts so bad, all those things you said
i feel so cheap, you should understand
Vi är 21 timmar inne på det nya året. Yeha! Varför är det så himla märkvärdigt med ett nytt år egentligen? Det kan man faktiskt undra. Och det har jag gjort, undrat. Om jag ska vara ärlig, så har jag inte kommit fram till något bra svar än.. (Hjälp mig!?) I alla fall.. Är det för att man är så less på alla misstag man gjort under detta år? Eller är det för alla lyckade grejer man kommer göra nästa år? Eller är det helt enkelt bara för att det är nyår? För man måste ju såklart fira det nya året som kommer. Just ja! Nyårslöften... Hur blir det med dom? Haha, jag minns mina förra iaf:
* Sluta bita på naglarna (, har faktiskt blivit lite bättre, jag har ju åtminstonde naglar nu).
* Träna mer (. jag höll det under sommaren och halva hösten? (a))
* Mvg i engelska (,tackar lingonet, jag lyckades..)
* Lära mig stanna på slalomskidor (, det kan man väll säga vad man vill om)
* Hitta en söt pojke att pussa på (& det är allt jag gjort i 200 dagar)
Men vad ska jag ha som nyårslöfte i år? Hm.. Äsch, jag har en anning
* Sitta mindre vid datorn.
* Bli bättre i skolan, eller iaf försöka, och inte vara lika lat.
* Sluta skjuta upp allting(, endast jag som får lida mer för det senare).
* träna!
* Sluta småäta hela tiden.
* Kunna gå ner i spagat eller split.
* Umgås mer med kompisar.
* Leva livet, helt enkelt.
Ja, det var väl allt då.. Skriver kanske lite mer senare. Jag menar, jag har ju trots allt te timmar kvar av dagen på det nya året.
Sammanfattning av detta år:
*Jävulskt misslyckade fyllor & kvällar, men patetiskt nog roligt ändå! *missyouguys!
* Håller på att tappa i massa ämnen sen gymnasiet!
* Fyllde år, great!
* En underbar sommar
* Var på kreta, tråkigt - men skönt!
* Italien, hej årets största ånger
* Börja gymnasiet, hej klass, jag älskar er.
* Misslyckad julafton(, sjukdommjag hatar dig, haha!)
* lyckad nyårsafton!
Tack alla för ännu ett trevligt år! Ett spec tack till min pojkvän Patrik. Sedan måste jag också tacka mina vänninor - sofia och jossi. Också "the gang" - oftast alltid lika roligt ;) Sedan måste jag också tacka min underbara skola och någolunda trevliga familj, som alltid har funnits där, och stöttat mig! (Haha!) Och alla andra nära och kära då! Haha, näråmen, back to the serious-talk. Med både med- och motgångar, så måste jag sammanfatta detta år som "GREAT". (Ni vet, de goda vinner ju alltid över de onda, samma sak här!) Men, allt blir ju vad man själv gör det till, så är det bara..
remember the days when we were hiding out all night?
I wanna go back there, and tell you it's alright.
we used to say that it was us againt the world.
we had the biggest dreams but now it's all forgotten
I was so naiv, I wanted you to stay forever
I wanted it to last forever
I wanted you to stay forever
I wanted it to last forever, but everything changes in time
fzuckit
Idag har jag varit jätte sur irriterad och ja typ allt man kan vara som är negativt känns det som!
varför blir dagens människor aldrig nöjda? varför är dom bara ute efter någonting annat? varför är dom bara ute efter någonting bättre? ja, klart man kan ställa sig frågan.. och det enda svaret är nog: välkommen till verkligheten, alla människor är likadana.
jag är precis likadan.
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
varför ska jag aldrig någonsin kunna bete mig.
varför ska jag alltid göra någonting för att råka sabba det mest underbara jag har...
Jag måste ringa honom, jag måste få höra att allting inte blev förstört.
jag vill höra honom säga att han fortfarande älskar mig...
Is anybody out there, does anybody see
That when the lights are off, something's killing me
I know it seems like people care, cause they're always around me
But when the day is done and everybody runs
Who will be the one to save me, from myself
Who will be the one who's there
And not ashamed to see me crawl
Who's gonna catch me when I fall
varför blir dagens människor aldrig nöjda? varför är dom bara ute efter någonting annat? varför är dom bara ute efter någonting bättre? ja, klart man kan ställa sig frågan.. och det enda svaret är nog: välkommen till verkligheten, alla människor är likadana.
jag är precis likadan.
fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
varför ska jag aldrig någonsin kunna bete mig.
varför ska jag alltid göra någonting för att råka sabba det mest underbara jag har...
Jag måste ringa honom, jag måste få höra att allting inte blev förstört.
jag vill höra honom säga att han fortfarande älskar mig...
Is anybody out there, does anybody see
That when the lights are off, something's killing me
I know it seems like people care, cause they're always around me
But when the day is done and everybody runs
Who will be the one to save me, from myself
Who will be the one who's there
And not ashamed to see me crawl
Who's gonna catch me when I fall
in the corner of your eye
Tänkte bara dokumentera att jag försökt sova nu i över 3 timmar men det går inte.
Alltid ska det vara något fel.
Så är jag så förbannat trött och grinig på vissa personer som egentligen inte gjort mig något de blir bara så jobbigt allting i mina ögon ibland. Men det löser sig väl det med. Bara jag får sova ikväll så ska allt kännas bättre.
Du är den första jag tänker på när jag vaknar på morgonen &
den sista jag tänker på innan jag somnar. Trots det måste jag
alltid gör någonting för att få det att låta som om jag inte litar på dig,.
Trots det måste jag hålla på att sabba allting vi är, jag vill inte.
Och det är bara för hennes skull...
Om jag inte får träffa dig idag kommer det att skrämma mig halvt till döds.
I'm not okey, I'm not o-fucking-key
jag måste erkänna att livet är för jävla trist och sorgligt ibland. vänner som en gång varit ens bästa, är inte längre lika tighta. vad händer på vägen till att man glider ifrån dem? om man redan har glidit ifrån varandra är det svårt att hitta tillbaka. riktigt svårt, som en utmaning.
DET GÖR MIG LEDSEN I ÖGAT.
och det hjälper inte att skriva fina inlägg och fina ord till varandra här. "internet ljuger som fan". det ska vara face to face, annars kan det lika gärna kvitta. men.. det kanske var meningen? nej. det finns inget som kan göra så här ont som är med meningen., men egentligen har man bara sig själv att skylla. och visst vore det lätt och skönt att anklaga den andre för allt? men det går inte, man har lika stort ansvar i en vänskapsrelation. vare sig det känns så, eller inte.
du ser vad andra inte ser, att det finns så mycket mer.
under ytan som jag nästan glömt.
jag saknar oss, allt vi gjorde & var.
vårat änglaskap & vårat systerskap. vårat veritas,.
back to reality
oh no, here i go again.
Alltid ska det vara något fel.
Så är jag så förbannat trött och grinig på vissa personer som egentligen inte gjort mig något de blir bara så jobbigt allting i mina ögon ibland. Men det löser sig väl det med. Bara jag får sova ikväll så ska allt kännas bättre.
Du är den första jag tänker på när jag vaknar på morgonen &
den sista jag tänker på innan jag somnar. Trots det måste jag
alltid gör någonting för att få det att låta som om jag inte litar på dig,.
Trots det måste jag hålla på att sabba allting vi är, jag vill inte.
Och det är bara för hennes skull...
Om jag inte får träffa dig idag kommer det att skrämma mig halvt till döds.
I'm not okey, I'm not o-fucking-key
jag måste erkänna att livet är för jävla trist och sorgligt ibland. vänner som en gång varit ens bästa, är inte längre lika tighta. vad händer på vägen till att man glider ifrån dem? om man redan har glidit ifrån varandra är det svårt att hitta tillbaka. riktigt svårt, som en utmaning.
DET GÖR MIG LEDSEN I ÖGAT.
och det hjälper inte att skriva fina inlägg och fina ord till varandra här. "internet ljuger som fan". det ska vara face to face, annars kan det lika gärna kvitta. men.. det kanske var meningen? nej. det finns inget som kan göra så här ont som är med meningen., men egentligen har man bara sig själv att skylla. och visst vore det lätt och skönt att anklaga den andre för allt? men det går inte, man har lika stort ansvar i en vänskapsrelation. vare sig det känns så, eller inte.
du ser vad andra inte ser, att det finns så mycket mer.
under ytan som jag nästan glömt.
jag saknar oss, allt vi gjorde & var.
vårat änglaskap & vårat systerskap. vårat veritas,.
back to reality
oh no, here i go again.
krulltott
Sovit typ 10 min inatt..
Fyfan vad jag hatar allting för det första.
Igår föll jag längre och dessutom hårdare än någonsin tidigare.
jag vill ut och supa skallen av mig.
det vore trevligt.
Och om inte patrik svarar när jag ringer nu tänker jag gå och
bli en gråtande hög någonstans. för efter igår kunde jag fan gråta.
det var ganska trevligt att känna tårarna komma på kudden.
mest mors kommentar som gjorde det, sen att jag trodde pojken skulle bli ihjälslagen hjälpte till.
rädslan bara "nej!" den skrek så högt att jag kunde höra den.
fick du ens mitt sms igår? ignorerade du de gånget vi ringde.
var detta ytterligare en gång då du bara inte orkade vara med?
Dock hade jag tråkigt ikväll,.
Så när min mor gått för att träna &
jag ätit upp min pesto-pasta letade jag reda på krustången.
nu ser jag ut som ett troll. gratulerar ronja lenander.
Between Angels and Insects
'Cos everything is nothing and emptiness is in everything
This reality is really just a fucked up dream
With the flesh and the blood that you call your soul
Flip it inside out, it's a big black hole
Och jag är ensam.
Inte utlämnad och inte heller blottad. Bara ensam i min ensamhet.
Skolan har en gemenskap jag aldrig kan få på ett lov hur mycket jag än önskar eller försöker. Det blir inte samma sak.
För vilka jag än umgås med så fattas det alltid något, umgänge utanför skolan är så seriöst, att man umgås för att man vill. I skolan däremot, där skrattar man tillsammans med personer man aldrig skulle kunna tänka sig att spendera en helg med. Det är de personerna som jag saknar. Jag vill ha dem där i skolan, hela tiden! Det går inte när man har lov.
Och då blir jag ensam.
Glädjen dock. Den finns där. Glädjen över att faktiskt slippa skolan och pressen, glädjen över att jag har världens mest underbara människor som faktiskt bryr sig.
Samtidigt är jag glad för att, jag vet inte.
Och egentligen är jag inte glad, men glädjen finns där ändå.
För, det är höstlov, folk bryr sig men framförallt, de flesta som jag bryr mig om är glada och mår allmänt bra. Och som man har sagt genom alla generationer, lycka smittar av sig. -och oj vad rätt alla har haft. För vad spelar det för någon roll om hela mitt liv är kraschat sålänge ni ler?
Det där med höstmörkret behöver nog inte ens förklaras.
Ni förstår säkert vad jag menar för vem har missat att det är mörkt numera?
Vem har undgått kylan och vem poserar fortfarande i sommarutstyrseln, ingen, jag vet.
I can't help you fix yourself
But at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
och för mig är hela du ett höstmörker. för kall för att vågas närma,
för mörk för att kunna tycka om högt, men oj så vacker.
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat - ur Lars Winnerbäck's Kom Änglar
och jag vet inte om det är ett tecken på att jag litar på dig,
eller om jag helt enkelt är för rädd för att läsa dom där bloggarna på din andra lunar.
jag tänkte på det mycket sen jag såg dig på hans bevakningar.
Jag har ju varit inne på den då och då, typ massor. Men jag har aldrig läst.
det känns inte som jag har rätt till det eftersom du aldrig gav mig lunar namnet.
jag bara snubblade över det.. Men jag måste ju erkänna att det kliar i fingrarna.
Jag kom underfund med några saker igår;
- att grogga vodka kan vara gott om man har jättelite vodka och massa fanta.
- lämna aldrig två tonårspojkar ensamma med en stor flaska vodka
- nästa gång är vi verkligen inte hemma hoss mig.
Men vi hade ju lite kul ändå och skogsbärs cider är mumsigt.
Om inget annat hade vi ju trevligt på morgonen.
poor drunken people, mina djupaste sympatier ^^
Och fyfan vad jag älskar dig, det är helt sinnes.
I would scream my fucking lungs out of this fucking world for you >_<
och hur du kan få allting att bli bara bra genom att endast hålla om en
är för mig ett stort frågetecken, men jag älskar dig för det också.
"Alltså..patrik. fan vad du och ronja passar bra ihop. det är ju typ som
handen i handsken. helt jävla perfekt."
Jag vet att du var jätte packad ^ men det värmde typ litegranna.
yeah., kärlek
Losin my sight & losin my mind
Wish somebody would tell me I'm fine 
when the stars go blue
You say hello, inside I'm screaming I love you
You say goodnight, in my mind I'm sleeping next to you
No I can't find the words cause I lost them the minute they fell out of my mouth
And it's love and I'm in it, so give me your lips and just let me kiss 'em
and let's get messed up...
du säger jag ger dig något som du, alltid har saknat,
en godhet, en värme, och jag lägger mig bredvid
och tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn
Det låter som en kliché och en lögn, en kärlekssång,
något patetiskt men jag vill bara ha dig
det är helt sjukt hur söt du är när du sover. ♥
Vi faller och vi faller så hårt. För vi saknar vingar.
Kan inte skyddas mot allt och vårt skal är tunt.
Snart brister allt och då vill inte jag vara med.
Jag vet inte vad som kommer hända och kan aldrig vara beredd.
Kanske förstörs all den vännskap vi så flitigt har byggt upp.
Möjligtvis blir det plötsligt okej att inte ses.
Oj, så hemskt det skulle vara.
VI kommer inte längre vara vi.
För jag har aldrig varit en del av någonting. Har varit en vilsen själ som söker ro och jag ser på sätt och vis fram emot dagen då allt brister. För då är jag hemma i ingenstans igen. Då kan jag för en gångs skull tvingas ta reda på vem jag är utan dig.
Och jag hoppas på det bästa.
-ärligt talat tror inte jag att jag betyder ett skit för henne just nu.
-men det gör du ju visst.. det vet du ju att du gör.
-nej, det vet jag faktiskt inte.
fest på tisdag? xD
bara en lagom stor smula, bara för att vicky & carro tjatar?
jag vill inte bli totalt packad.
jag vill bara glömma alla bekymmer?
Laughing with your pretty mouth
Laughing with your broken eyes
Laughing with your lover's tongue
In a lullaby
Where do you go when you're lonely?
Where do you go when you're blue?
Where do you go when you're lonely?
I'll follow you, when the stars go blue
You say goodnight, in my mind I'm sleeping next to you
No I can't find the words cause I lost them the minute they fell out of my mouth
And it's love and I'm in it, so give me your lips and just let me kiss 'em
and let's get messed up...
du säger jag ger dig något som du, alltid har saknat,
en godhet, en värme, och jag lägger mig bredvid
och tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn
Det låter som en kliché och en lögn, en kärlekssång,
något patetiskt men jag vill bara ha dig
det är helt sjukt hur söt du är när du sover. ♥
Vi faller och vi faller så hårt. För vi saknar vingar.
Kan inte skyddas mot allt och vårt skal är tunt.
Snart brister allt och då vill inte jag vara med.
Jag vet inte vad som kommer hända och kan aldrig vara beredd.
Kanske förstörs all den vännskap vi så flitigt har byggt upp.
Möjligtvis blir det plötsligt okej att inte ses.
Oj, så hemskt det skulle vara.
VI kommer inte längre vara vi.
För jag har aldrig varit en del av någonting. Har varit en vilsen själ som söker ro och jag ser på sätt och vis fram emot dagen då allt brister. För då är jag hemma i ingenstans igen. Då kan jag för en gångs skull tvingas ta reda på vem jag är utan dig.
Och jag hoppas på det bästa.
-ärligt talat tror inte jag att jag betyder ett skit för henne just nu.
-men det gör du ju visst.. det vet du ju att du gör.
-nej, det vet jag faktiskt inte.
fest på tisdag? xD
bara en lagom stor smula, bara för att vicky & carro tjatar?
jag vill inte bli totalt packad.
jag vill bara glömma alla bekymmer?
Laughing with your pretty mouth
Laughing with your broken eyes
Laughing with your lover's tongue
In a lullaby
Where do you go when you're lonely?
Where do you go when you're blue?
Where do you go when you're lonely?
I'll follow you, when the stars go blue
äpple.
Här sitter jag igen, jag har blivit en blogg addict återigen. Jag vill skriva varje dag, varje timme och varje minut. Skriva ner varrenda lilla detalj. Speciellt när det inte finns någon att prata med på msn och när pojken aldrig kommer. But really, I don't give a fuck my dear. För att skriva har blivit någonting gigantiskt i mitt liv...
om du har ett äpple vill du dela det med mig?
i en äppel-melodi?
eller vill du ha det goda äpplet för dig själv?
och inte få nån melodi?
dela med sig, eller snåla, en vanlig fråga får man tåla.
så om du har ett äpple vill du dela det med mig?
eller tar du hela själv?!
Nejdå, jag fick inte alls världens barndommsminne när den gammla låten plötsligt slog mig. När jag såg den lilla flickan frammför mig, iklädd den ljust gula tröjjan med trycket på höger sida. Jag tror jag kallades minior, eller så var det bara "barn kören". Det var gulligt hur som helst. Speciellt när vi gjorde dinosarie uppspelet, vi fick göra gips masker att ha. Min dinosarie var lila och grön med svarta prickar runt om. Den ser värsta snäll ut egentligen. Gud vad söt hon var, den lilla blonda flickan med dom runda kinderna som stod där och sjöng söta små låtar och tittade upp i kyrktaket trots att ingen annan gjorde det under vissa delar av sången "för hon hade ju sagt det". Jag lärde mig klappa händerna precis som Anne-Lise, för att det fick mig ju att känna mig vuxen. Nu sitter hon här, många år senare, hon lyssnar på allt annat än gudsfruktig musik (dock har väll inte det någonting alls med saken att göra), hon har ärr som hon ständigt påminns om även om allmänheten inte ser dem eftersom dom finns ju där, från när allting var svårt. Hon sabbar upp allting med sina bästa och hon känner sig bara allmänt fel.
Jag kommer skriva mer sen, men inte nu.
För nu kom trotsallt pojken och han kanse är dyngsur, men han är min.
Och jag vill inte sitte och skriva en blogg när han håller om mig, kysser mig och får mig att må allmänt bra.
Jag tror han är det ända som den lilla flickan i den gula tröjjan, med dom rosiga kinderna har
lyckats med när det gäller hennes nuvarande jag. faktiskt.
för jag älskar honom. ♥
pull the needles from beneath my skin
now im on display i am becoming
i broke myself shattered tied a bow 'round every peice
you'll love the eyes have they always shone so vacantly
the more i show the less you'll wanna know
please don't ask me just what i think trust me you don't wanna know
please don't ask me to open up trust me trust cus i can't
om du har ett äpple vill du dela det med mig?
i en äppel-melodi?
eller vill du ha det goda äpplet för dig själv?
och inte få nån melodi?
dela med sig, eller snåla, en vanlig fråga får man tåla.
så om du har ett äpple vill du dela det med mig?
eller tar du hela själv?!
Nejdå, jag fick inte alls världens barndommsminne när den gammla låten plötsligt slog mig. När jag såg den lilla flickan frammför mig, iklädd den ljust gula tröjjan med trycket på höger sida. Jag tror jag kallades minior, eller så var det bara "barn kören". Det var gulligt hur som helst. Speciellt när vi gjorde dinosarie uppspelet, vi fick göra gips masker att ha. Min dinosarie var lila och grön med svarta prickar runt om. Den ser värsta snäll ut egentligen. Gud vad söt hon var, den lilla blonda flickan med dom runda kinderna som stod där och sjöng söta små låtar och tittade upp i kyrktaket trots att ingen annan gjorde det under vissa delar av sången "för hon hade ju sagt det". Jag lärde mig klappa händerna precis som Anne-Lise, för att det fick mig ju att känna mig vuxen. Nu sitter hon här, många år senare, hon lyssnar på allt annat än gudsfruktig musik (dock har väll inte det någonting alls med saken att göra), hon har ärr som hon ständigt påminns om även om allmänheten inte ser dem eftersom dom finns ju där, från när allting var svårt. Hon sabbar upp allting med sina bästa och hon känner sig bara allmänt fel.
Jag kommer skriva mer sen, men inte nu.
För nu kom trotsallt pojken och han kanse är dyngsur, men han är min.
Och jag vill inte sitte och skriva en blogg när han håller om mig, kysser mig och får mig att må allmänt bra.
Jag tror han är det ända som den lilla flickan i den gula tröjjan, med dom rosiga kinderna har
lyckats med när det gäller hennes nuvarande jag. faktiskt.
för jag älskar honom. ♥
pull the needles from beneath my skin
now im on display i am becoming
i broke myself shattered tied a bow 'round every peice
you'll love the eyes have they always shone so vacantly
the more i show the less you'll wanna know
please don't ask me just what i think trust me you don't wanna know
please don't ask me to open up trust me trust cus i can't
Everything Fades
Idag kom jag att minnas en sak. Där satt vi ännu en gång. Plötsligt säger hon att hennes kompis skar sig, liksom verkligen hemskt mycket. Det finns ju ändå inget vettigt.
Tror ni att någon observerade det. Sa att åhnej, stackars stackars dig! Självklart inte.
Vi pratade på om salladen eller vad det var.
Skär hennes bästa vänn sig? - det bryr sig väl ingen om, för moroten var torr.
jag SKÄMDES
Just nu betyder Mikaela mer än många, för hon lixom fattar. Och även om hon inte fattar så sitter hon där och lyssnar ändå. Och det är helt öppet, jag måste inte smyga på tå för henne alls. And I'm fucking lovin' it my dear. Hon är ärlig och rakt på, det är inte omvägar eller konstiga blickar. Det är bara helt helt ärligt. Jag inser hur jävla mycket jag har saknat det. Tack, upphöjjt i massvis.
Jag är tom, har ingen lust att ropa hej. För allt blir fel.
Eller inte fel.
Men det blir inte som det borde eller som jag vill. Varför går inget min väg? - jag som hade hoppats.
Ingen stor grej tänker ni, oändlig säger jag. För Jossi har betytt så otroligt mycket på något konstigt sätt. Utan henne hade jag kanske bott i Umeå nu, mycket möjligt faktiskt.
Men jag förstår inte vafan vi håller på med.
You look at me, but you don't see.
Understand I'm a sinner
Don't corner me, don't lecture me
Raise your hands if your a sinner!
fan.
Tror ni att någon observerade det. Sa att åhnej, stackars stackars dig! Självklart inte.
Vi pratade på om salladen eller vad det var.
Skär hennes bästa vänn sig? - det bryr sig väl ingen om, för moroten var torr.
jag SKÄMDES
Just nu betyder Mikaela mer än många, för hon lixom fattar. Och även om hon inte fattar så sitter hon där och lyssnar ändå. Och det är helt öppet, jag måste inte smyga på tå för henne alls. And I'm fucking lovin' it my dear. Hon är ärlig och rakt på, det är inte omvägar eller konstiga blickar. Det är bara helt helt ärligt. Jag inser hur jävla mycket jag har saknat det. Tack, upphöjjt i massvis.
Jag är tom, har ingen lust att ropa hej. För allt blir fel.
Eller inte fel.
Men det blir inte som det borde eller som jag vill. Varför går inget min väg? - jag som hade hoppats.
Ingen stor grej tänker ni, oändlig säger jag. För Jossi har betytt så otroligt mycket på något konstigt sätt. Utan henne hade jag kanske bott i Umeå nu, mycket möjligt faktiskt.
Men jag förstår inte vafan vi håller på med.
You look at me, but you don't see.
Understand I'm a sinner
Don't corner me, don't lecture me
Raise your hands if your a sinner!
fan.
typ förlåt
för de dubbla inläggen, inte mitt fel att den inte är så smidig.
I've got no hand in matters worldly, I hardly care at all
What's going on fails to concern me, Cos I'm locked behind my wall
But you know what drives me out
Out of my mind
It's whatever makes you see, makes you believe
And forget about the premonition you need to conceive
The images they sell are illusion & dream
In other words dishonesty
När livet går i spillror, och drömmarna i kras.
Jag känner pressen, den kommer inte utifrån, inte från er. Den är mer intern. Jag känner pressen från mig själv. Har alltid varit bra och pålitlig, förväntar mig att jag ska fortsätta med det.
Jag känner inte pressen att hålla mina betyg från nian eller så, nejnej -jag måste höja mig!
i fucked up my matteprov
och jag hatar mig själv ibland.
Jag behöver gråta. Verkligen, verkligen gråta. Över allt som gnager i mig. Bara få ut skiten. Men nej, det kommer inga tårar. Kanske är jag känslokall i alla fall? Kanske hade du rätt om mig den där kvällen i vålådalen? Uppgivenhet, ångest, tvångstankar, fobi, smärta. Det enda jag behöver göra är att le, och ni fattar inte ett dugg. Ni är så blinda. "Jodå, men det är bra med mig". Right.
Tro inte att ni betyder mindre för det. Jag vet att jag hade kunnat visa mitt inre jag för er utan att skämmas. Det är bara så svårt. Jag har blivit som en snigel. Drar mig tillbaka in i mitt skal så fort nån petar på mina känselspröt, och det tar tid. Tid att våga komma fram den lilla biten igen. Värdelöst.
Jag har bllivit en fotograferande galning, jag säger inte att korten blir bra. Helt många mil ifrån riktigt bra blir dom. Men det kommer nog lösa sig, övning ger färdighet sägs det ju. magapixelslyna
"Always look on the bright side of life, dudu dudu dudu dudu" *sjunger*
Jag känner inte pressen att hålla mina betyg från nian eller så, nejnej -jag måste höja mig!
i fucked up my matteprov
och jag hatar mig själv ibland.
Jag behöver gråta. Verkligen, verkligen gråta. Över allt som gnager i mig. Bara få ut skiten. Men nej, det kommer inga tårar. Kanske är jag känslokall i alla fall? Kanske hade du rätt om mig den där kvällen i vålådalen? Uppgivenhet, ångest, tvångstankar, fobi, smärta. Det enda jag behöver göra är att le, och ni fattar inte ett dugg. Ni är så blinda. "Jodå, men det är bra med mig". Right.
Tro inte att ni betyder mindre för det. Jag vet att jag hade kunnat visa mitt inre jag för er utan att skämmas. Det är bara så svårt. Jag har blivit som en snigel. Drar mig tillbaka in i mitt skal så fort nån petar på mina känselspröt, och det tar tid. Tid att våga komma fram den lilla biten igen. Värdelöst.
Jag har bllivit en fotograferande galning, jag säger inte att korten blir bra. Helt många mil ifrån riktigt bra blir dom. Men det kommer nog lösa sig, övning ger färdighet sägs det ju. magapixelslyna
"Always look on the bright side of life, dudu dudu dudu dudu" *sjunger*
foxtrot uniform charlie kilo
Första dagen i den nya månaden betyder ännu en chans att börja om lite grann.
Ett tillfälle till att ändra riktning. Egentligen spelar det ingen roll om en livsvändning sker vid ett månadslut eller när som helst. Eller rättare sagt, för er spelar det nog ingen roll. För mig underlättar det dock. Då blir det mer ett mål och inte något man tvingas göra.
Jag vill leva frivilligt och inte under en massa måsten.
fel på det?
- hämta ut biljetterna till my chemical romance
- faktiskt plugga till proven
- försöka få tillbaka ug som något jag vill gå på och mindre ett måste
- hålla ordning i mitt rum för mammas skull.
- bråka mindre med far, för mammas skull.
- gå kontinuerligt på body jam & power yogan.
- återuppta mina dagliga 80 situps.
- prata med Marie angående extrajobb på charm.
- ta tag i mina problem, dock vet vi väll alla att det inte kommer hända.
alla dagar orkar man inte.
idag är en sådan dag.
& kunde du älska mig, om jag föll i tusen bitar?
nu behöver jag något som kallas lycka.
Någon/något som får mig att le.
Ge mig vad som helst.
Ge mig kärlek.
Saknad.
Tillsammans kommer alla känslor och snart bryter jag ihop. Denna gången har jag inte orken att ensam resa mig upp igen. Jag behöver er hjälp.
Så länge ingen förstår så kan ni inte hjälpa mig, och falskheten ser jag. Jag hör hur tomma era "jag förstår" är. För ni har ingen aning, inte ert fel jag vet. Inte heller mitt. Tycker personligen att det är bra att vara annorlunda.
Kan inte hjälpa att ni inte känner mig. Är inte som någon annan och har tröttnat på att anpassa mig, det är ju bara det att jag gillar er så mycket. Förresten, vet du? Jag är en stark person. Det som verkade så omöjligt för ett år sen är plötsligt möjligt igen. Detta tack vare mig, för jag har kämpat och för första gången i mitt liv är jag stolt över något.
Foxtrot Uniform Charlie Kilo
Foxtrot Uniform Charlie Kilo
30 september 2006
it was a beautiful letdown, when i crashed and burned
when I find myself alone, uknown and hurt..
du är lixom typ en av dom bästa saker som någonsin har hänt mig.
önskar bara att du kunde inse det pojk, jag är massa kär i dig ♥
Jag vet,
jag är inte perfekt.
men jag är din,
när du vill.
My head is screaming "get a grip girl, unless you're dying to cry your heart out"
Jag gillar delar av den jag är nu, av hur jag åtminstonde låtsas vara.
Denna ritande, dansande flickan som går skrattandes i skolans korridorer.
dock kan jag inte låta bli att tro att det är mest en fasad, för det ska inte få vara så bra med mig.
För vem är jag egentligen?
Minns du henne?
Flickan?
Som alltid sitter och ser ut genom fönstret.
Hon som alltid sitter med näsan i en bok,
Eller klottrandes i ett block
Hon, vars röst du aldrig egentligen hört
Minns du? Hon är fortfarande kvar där inne.
yeah, come on and let me down!
please, wont you let me down?
- vi kämpade tillsammans, kämpade för varandra, vi älskade varandra mer än våra egna liv. vi grät tillsammans, skrattade tillsammans, älskade tillsammans. vi dör tillsammans.
Jag vet inte vad som hände i onsdags.
Jag orkade inte bara med någonting mer.
Bara så starkt hat, mot alla och allting
mot mig själv.
”Jag är lögnens mästare. Jag borde känna igen en osanning när jag hör den. Kan ni då förstå hur frustrerande det är, när man ändå inte kan lita på orden från de man tror sig känna bäst?”
Jag litar på vartenda ord du säger jossi, men det betyder inte att jag kan tro fullt ut på dom.
And laughter is my soul's release
But we're not smiling anymore
And can't we try to win this peace
'Cause we're never gonna win
Never gonna win this war
when I find myself alone, uknown and hurt..
du är lixom typ en av dom bästa saker som någonsin har hänt mig.
önskar bara att du kunde inse det pojk, jag är massa kär i dig ♥
Jag vet,
jag är inte perfekt.
men jag är din,
när du vill.
My head is screaming "get a grip girl, unless you're dying to cry your heart out"
Jag gillar delar av den jag är nu, av hur jag åtminstonde låtsas vara.
Denna ritande, dansande flickan som går skrattandes i skolans korridorer.
dock kan jag inte låta bli att tro att det är mest en fasad, för det ska inte få vara så bra med mig.
För vem är jag egentligen?
Minns du henne?
Flickan?
Som alltid sitter och ser ut genom fönstret.
Hon som alltid sitter med näsan i en bok,
Eller klottrandes i ett block
Hon, vars röst du aldrig egentligen hört
Minns du? Hon är fortfarande kvar där inne.
yeah, come on and let me down!
please, wont you let me down?
- vi kämpade tillsammans, kämpade för varandra, vi älskade varandra mer än våra egna liv. vi grät tillsammans, skrattade tillsammans, älskade tillsammans. vi dör tillsammans.
Jag vet inte vad som hände i onsdags.
Jag orkade inte bara med någonting mer.
Bara så starkt hat, mot alla och allting
mot mig själv.
”Jag är lögnens mästare. Jag borde känna igen en osanning när jag hör den. Kan ni då förstå hur frustrerande det är, när man ändå inte kan lita på orden från de man tror sig känna bäst?”
Jag litar på vartenda ord du säger jossi, men det betyder inte att jag kan tro fullt ut på dom.
And laughter is my soul's release
But we're not smiling anymore
And can't we try to win this peace
'Cause we're never gonna win
Never gonna win this war
bury me in black
Jag ska inte klaga, jag har mat och tak över huvudet.
Men jag mår inte bra.
Jag känner mig oftast inte älskad (undantaget är när jag är med honom) , inte heller hatad.
Jag känner ingenting.
Jag ser mörker,
Jag vill se ljus
Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut ?
Idag har jag insett en gång för alla att jag tycker att självmord är själviskt. Och flera av er som läser mig blogg kommer mer än troligt inte att hålla med mig. Men det är erat bekymmer och känner ni för att trycka på mig era teorier så varsågod, att lyssna är jag bra på.
Annledningen till att jag först idag verkligen insett det är att först idag har jag insett vad det gör med folk i personens omgivning. Och vad man gör med dom man lämnar bakom sig, det är själviskt. Det finns ingen ursäkt för det, inte vad jag kan se. Att göra så mot dom man älskar, dom man en gång älskat.
Det ska aldrig någonsin vara värt det.
Tar man sitt liv kan man aldrig någonsin få tillbaka det, man kan aldrig någonsin ångra sig eller se tillbaka på det man en gång hade. Du får aldrig chansen att rätta till det eller möjligheten att se hur det skulle kunna utveckla sig. Och jag kommer aldrig att förstå mig på det. Inte om jag inte hamnar i situationen själv.
Du har min fulla sympati Mikaela, jag förstår känslan.
Jag vill dö gammal, jag vill se hur allting utvecklas. Jag vill se mina barn växa upp och bara... vara där. Se vad som händer. Jag vill inte missa en sekund mer än vad jag blir tvingad till.
"I want to see how this ends"
skriver när jag dansat.
då min ilska förhoppningsvis lagt sig.
We are the walking dead, we hold this ghost in our arms
We take our daily breath and thank our unlucky stars
Tried to get by on bread and water
Craving blood poured from the alter now
Not much left to do but;
Drown in flames of miscommunication
Down and out, and off in search of someone
Proud to translate what we truly dream
About, as we lay in this bed thinking out loud
jag älskar att dansa. ♥
och jag vet att ni får höra det varje tisdag xD
men seriöst, hej frihetskänsla.
jag dissar yogan imorgon av några massa annledningar.
-jag har sovmorgon tills 13.40
-jag kommer ha träningsvärk till no limit
-jag orkar inte.
Lägg dina armar runt om mig
och håll mig hårt en stund
så kanske vi kan glömma allt
om ändå bara för en kort sekund
jag ser lixom fortfarande din min frammför mig när du kom gående mot mig och jennifer vid skåpen.
det gör ont i mig också, mest för att jag vet hur nära det har varit att jag varit i din situation.
poor darling. Det är lixom så hemskt på något sätt. Fick leka stödjande vänninna på spanskan :*
& Patrik, du kommer troligen inte läsa detta.
MEN HELVETE VAD JAG TÄNKER PÅ DIG.
liksom hela tiden.
Men jag mår inte bra.
Jag känner mig oftast inte älskad (undantaget är när jag är med honom) , inte heller hatad.
Jag känner ingenting.
Jag ser mörker,
Jag vill se ljus
Detta är en saga utan lyckligt slut
Ingenting blir nånsin som det var förut
Den som blundar slipper se hur det ser ut
För vem bryr sig om en saga utan lyckligt slut ?
Idag har jag insett en gång för alla att jag tycker att självmord är själviskt. Och flera av er som läser mig blogg kommer mer än troligt inte att hålla med mig. Men det är erat bekymmer och känner ni för att trycka på mig era teorier så varsågod, att lyssna är jag bra på.
Annledningen till att jag först idag verkligen insett det är att först idag har jag insett vad det gör med folk i personens omgivning. Och vad man gör med dom man lämnar bakom sig, det är själviskt. Det finns ingen ursäkt för det, inte vad jag kan se. Att göra så mot dom man älskar, dom man en gång älskat.
Det ska aldrig någonsin vara värt det.
Tar man sitt liv kan man aldrig någonsin få tillbaka det, man kan aldrig någonsin ångra sig eller se tillbaka på det man en gång hade. Du får aldrig chansen att rätta till det eller möjligheten att se hur det skulle kunna utveckla sig. Och jag kommer aldrig att förstå mig på det. Inte om jag inte hamnar i situationen själv.
Du har min fulla sympati Mikaela, jag förstår känslan.
Jag vill dö gammal, jag vill se hur allting utvecklas. Jag vill se mina barn växa upp och bara... vara där. Se vad som händer. Jag vill inte missa en sekund mer än vad jag blir tvingad till.
"I want to see how this ends"
skriver när jag dansat.
då min ilska förhoppningsvis lagt sig.
We are the walking dead, we hold this ghost in our armsWe take our daily breath and thank our unlucky stars
Tried to get by on bread and water
Craving blood poured from the alter now
Not much left to do but;
Drown in flames of miscommunication
Down and out, and off in search of someone
Proud to translate what we truly dream
About, as we lay in this bed thinking out loud
jag älskar att dansa. ♥
och jag vet att ni får höra det varje tisdag xD
men seriöst, hej frihetskänsla.
jag dissar yogan imorgon av några massa annledningar.
-jag har sovmorgon tills 13.40
-jag kommer ha träningsvärk till no limit
-jag orkar inte.
Lägg dina armar runt om mig
och håll mig hårt en stund
så kanske vi kan glömma allt
om ändå bara för en kort sekund
jag ser lixom fortfarande din min frammför mig när du kom gående mot mig och jennifer vid skåpen.
det gör ont i mig också, mest för att jag vet hur nära det har varit att jag varit i din situation.
poor darling. Det är lixom så hemskt på något sätt. Fick leka stödjande vänninna på spanskan :*
& Patrik, du kommer troligen inte läsa detta.
MEN HELVETE VAD JAG TÄNKER PÅ DIG.
liksom hela tiden.
I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
Har du känt dig så där hemskt otillräcklig någon gång?
Du vet känslan när allt bara är åhhh!
Problemet är att idag finner jag inte något ljus, jag har Josefine. Men hon är inte ljuset, hon är mer. Jag har Patrik. Allt ljus blir mörker och depressionen är på ingång. Jag orkar inte leta mer, men deprimerad ska jag aldrig bli. Svaga, ensamma människor blir grovt deprimerade.. Jag är inte svag, men ensam, det kanske jag är? Jag är knappast fågeln i centrum och jag sitter ofta hemma, måste man vara ensam för det? Jag har inte många vänner, jag har få som betyder. Det räcker alldeles utmärkt, mer kärlek till dem. Jag känner inte alla, men ensam, det är jag väl inte?
Ensam.
Smaka på ordet, vilka bilder dyker upp. Jag ser en mörk gata och en flicka som sitter i ett hörn.
En annan bild är ett hav, ett stort hav, någonstans där borta simmar en fisk. En blå fisk som ganska enkelt smälter in, på något sätt blir den osynlig.
Jag ser inte mig själv som en fisk,
kanske som en flicka. Jag sitter dock inte i ett hörn. En sak stämmer förresten,
jag smälter in. Inte för att jag är som alla andra, utan för att jag är en misslyckad wannabe annorlunda. Jag smälter inte så mycket att jag försvinner, precis som fisken. Om du vet vad ensamhet är får du gärna berätta det för mig,
och är jag ensam?
Vet ni hur mycket Patrik är för mig? Tänkte väl det, ni anar inte ens. Tänk er något stort, multiplicera med 1000 och lite till. Det är formeln till vad han är för mig. Det är typ, kärlek ♥
When music really mattered and when radio was king
When accountants didn't have control
And the media couldn't buy your soul
When computers were still scary and we didn't know everything
And the super info highway was still drifting out in space
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
I was born too late to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
When popstars still remained a myth
And ignorance could still be bliss
And when God Saved the Queen she turned a whiter shade of pale
And the only way to stay in touch was a letter in the mail
Kids were wearing hand me downs
And playing games meant kick arounds
I was born too late to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair ◊
Du vet känslan när allt bara är åhhh!
Problemet är att idag finner jag inte något ljus, jag har Josefine. Men hon är inte ljuset, hon är mer. Jag har Patrik. Allt ljus blir mörker och depressionen är på ingång. Jag orkar inte leta mer, men deprimerad ska jag aldrig bli. Svaga, ensamma människor blir grovt deprimerade.. Jag är inte svag, men ensam, det kanske jag är? Jag är knappast fågeln i centrum och jag sitter ofta hemma, måste man vara ensam för det? Jag har inte många vänner, jag har få som betyder. Det räcker alldeles utmärkt, mer kärlek till dem. Jag känner inte alla, men ensam, det är jag väl inte?
Ensam.
Smaka på ordet, vilka bilder dyker upp. Jag ser en mörk gata och en flicka som sitter i ett hörn.
En annan bild är ett hav, ett stort hav, någonstans där borta simmar en fisk. En blå fisk som ganska enkelt smälter in, på något sätt blir den osynlig.
Jag ser inte mig själv som en fisk,
kanske som en flicka. Jag sitter dock inte i ett hörn. En sak stämmer förresten,
jag smälter in. Inte för att jag är som alla andra, utan för att jag är en misslyckad wannabe annorlunda. Jag smälter inte så mycket att jag försvinner, precis som fisken. Om du vet vad ensamhet är får du gärna berätta det för mig,
och är jag ensam?
Vet ni hur mycket Patrik är för mig? Tänkte väl det, ni anar inte ens. Tänk er något stort, multiplicera med 1000 och lite till. Det är formeln till vad han är för mig. Det är typ, kärlek ♥
When music really mattered and when radio was king
When accountants didn't have control
And the media couldn't buy your soul
When computers were still scary and we didn't know everything
And the super info highway was still drifting out in space
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
I was born too late to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair
When popstars still remained a myth
And ignorance could still be bliss
And when God Saved the Queen she turned a whiter shade of pale
And the only way to stay in touch was a letter in the mail
Kids were wearing hand me downs
And playing games meant kick arounds
I was born too late to a world that doesn't care
Oh I wish I was a punk rocker with flowers in my hair ◊
Holla Good
You've got me feeling hella good
So let's just keep on dancing
You hold me like you should
So I'm gonna keep on dancing keep on dancing
jag älskar streetdance lektionerna.
jag kanske inte är vidare bra. men endå.
för jag har så otroligt roligt när jag är där.
Jag känner mig ensam trots att jag är älskad.
Dock kan man faktiskt älska för många. Så många så att alla hamnar i skuggan av varandra.
Bättre att älska någon som är hatad av de flesta. Det är ju den personen om behöver kärleken allra mest.
Jag står i skugga och fryser. Gråter gör jag också.
Ensamheten känns såhär i kylan, så jag gråter lite till.
Det är då du kommer. Lägger din arm kring mina axlar och säger ”jag älskar dig”.
för tre månader sen åkte vi till london. ♥
"det kan vända när som helst. och solen kan lysa upp det djupaste av alla mörker."
- det är med den meningen man får leva i dessa dagar.
de orden man ska lyssna till om man ens vill ha en chans.
och jag vill.
jag vill så förbaskat mycket så jag tror att jag spricker
jag vill bli någon annan.
Please sister help me, come on, do what you should
please give me something, i'm not doing so good
i'm gone, done wrong, is there nothing you can say?
please sister help me i'm not feeling OK
jag pratade om mitt hjärta på svenskan idag. det där som sitter fast snörat på min handled.
det med fader vår ingraverat på baksidan. Det där som jag fick av farmor för allt för länge sedan.
Jag hatar att prata om saker som ger mig minnen.
Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde och alla dom som aldrig föll, alla besök som inte längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre skulle få smaka, trotts att mamma försökte använda samma recept var dom extra goda i farmors kök. Jag minns när hon mådde dåligt första gången, och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset och var så rädd att hon skulle försvinna.
Jag minns huset i Holm, det med dammen och grönskaslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth ska sälja det huset nu.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig
So let's just keep on dancing
You hold me like you should
So I'm gonna keep on dancing keep on dancing
jag älskar streetdance lektionerna.
jag kanske inte är vidare bra. men endå.
för jag har så otroligt roligt när jag är där.
Jag känner mig ensam trots att jag är älskad.
Dock kan man faktiskt älska för många. Så många så att alla hamnar i skuggan av varandra.
Bättre att älska någon som är hatad av de flesta. Det är ju den personen om behöver kärleken allra mest.
Jag står i skugga och fryser. Gråter gör jag också.
Ensamheten känns såhär i kylan, så jag gråter lite till.
Det är då du kommer. Lägger din arm kring mina axlar och säger ”jag älskar dig”.
för tre månader sen åkte vi till london. ♥
"det kan vända när som helst. och solen kan lysa upp det djupaste av alla mörker."
- det är med den meningen man får leva i dessa dagar.
de orden man ska lyssna till om man ens vill ha en chans.
och jag vill.
jag vill så förbaskat mycket så jag tror att jag spricker
jag vill bli någon annan.
Please sister help me, come on, do what you should
please give me something, i'm not doing so good
i'm gone, done wrong, is there nothing you can say?
please sister help me i'm not feeling OK
jag pratade om mitt hjärta på svenskan idag. det där som sitter fast snörat på min handled.
det med fader vår ingraverat på baksidan. Det där som jag fick av farmor för allt för länge sedan.
Jag hatar att prata om saker som ger mig minnen.
Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde och alla dom som aldrig föll, alla besök som inte längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre skulle få smaka, trotts att mamma försökte använda samma recept var dom extra goda i farmors kök. Jag minns när hon mådde dåligt första gången, och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset och var så rädd att hon skulle försvinna.
Jag minns huset i Holm, det med dammen och grönskaslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth ska sälja det huset nu.
Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...
Jag glömmer det aldrig