Between Angels and Insects
'Cos everything is nothing and emptiness is in everything
This reality is really just a fucked up dream
With the flesh and the blood that you call your soul
Flip it inside out, it's a big black hole
Och jag är ensam.
Inte utlämnad och inte heller blottad. Bara ensam i min ensamhet.
Skolan har en gemenskap jag aldrig kan få på ett lov hur mycket jag än önskar eller försöker. Det blir inte samma sak.
För vilka jag än umgås med så fattas det alltid något, umgänge utanför skolan är så seriöst, att man umgås för att man vill. I skolan däremot, där skrattar man tillsammans med personer man aldrig skulle kunna tänka sig att spendera en helg med. Det är de personerna som jag saknar. Jag vill ha dem där i skolan, hela tiden! Det går inte när man har lov.
Och då blir jag ensam.
Glädjen dock. Den finns där. Glädjen över att faktiskt slippa skolan och pressen, glädjen över att jag har världens mest underbara människor som faktiskt bryr sig.
Samtidigt är jag glad för att, jag vet inte.
Och egentligen är jag inte glad, men glädjen finns där ändå.
För, det är höstlov, folk bryr sig men framförallt, de flesta som jag bryr mig om är glada och mår allmänt bra. Och som man har sagt genom alla generationer, lycka smittar av sig. -och oj vad rätt alla har haft. För vad spelar det för någon roll om hela mitt liv är kraschat sålänge ni ler?
Det där med höstmörkret behöver nog inte ens förklaras.
Ni förstår säkert vad jag menar för vem har missat att det är mörkt numera?
Vem har undgått kylan och vem poserar fortfarande i sommarutstyrseln, ingen, jag vet.
I can't help you fix yourself
But at least I can say I tried
I'm sorry but I gotta move on with my own life
och för mig är hela du ett höstmörker. för kall för att vågas närma,
för mörk för att kunna tycka om högt, men oj så vacker.
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
Jag satt där med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat - ur Lars Winnerbäck's Kom Änglar
och jag vet inte om det är ett tecken på att jag litar på dig,
eller om jag helt enkelt är för rädd för att läsa dom där bloggarna på din andra lunar.
jag tänkte på det mycket sen jag såg dig på hans bevakningar.
Jag har ju varit inne på den då och då, typ massor. Men jag har aldrig läst.
det känns inte som jag har rätt till det eftersom du aldrig gav mig lunar namnet.
jag bara snubblade över det.. Men jag måste ju erkänna att det kliar i fingrarna.
Jag kom underfund med några saker igår;
- att grogga vodka kan vara gott om man har jättelite vodka och massa fanta.
- lämna aldrig två tonårspojkar ensamma med en stor flaska vodka
- nästa gång är vi verkligen inte hemma hoss mig.
Men vi hade ju lite kul ändå och skogsbärs cider är mumsigt.
Om inget annat hade vi ju trevligt på morgonen.
poor drunken people, mina djupaste sympatier ^^
Och fyfan vad jag älskar dig, det är helt sinnes.
I would scream my fucking lungs out of this fucking world for you >_<
och hur du kan få allting att bli bara bra genom att endast hålla om en
är för mig ett stort frågetecken, men jag älskar dig för det också.
"Alltså..patrik. fan vad du och ronja passar bra ihop. det är ju typ som
handen i handsken. helt jävla perfekt."
Jag vet att du var jätte packad ^ men det värmde typ litegranna.
yeah., kärlek
Losin my sight & losin my mind
Wish somebody would tell me I'm fine