phenobarbidoll

och så sitter jag där igen.
försöker att samla tankarna.
dom bara kastas runt i huvudet, jag dör.
dom kastas
och jag fösöker förtvivlat se mig omkring.
det är suddigt.
jag försöker hitta mobilen,
för att ringa dig och höra din trygga röst.
men den är borta.
det fortsätter att skrika i huvudet
(jag håller för öronen och gungar fram och tillbaka)
det blir inte tyst, tankarna kastas och jag gungar och blundar.
i ren desperation hittar jag IKEAsaxen.
tvekar ett minimalt ögonblick.
och släpper den, hör dunsen när den tar i golvet.
det är fortfarande inte värt det.
jag vägrar falla tillbaka så långt.

Fråga mig inte hur jag orkar
ty det gör jag inte
Bara öppna din famn
och du skall se att jag gråter

Jag har aldrig hoppats på någonting
Aldrig klivit ur mitt skal
Aldrig låtit något hålla mig vid liv
utom mig själv.

Och just nu håller du mig vid liv.
Men du vill försvinna. Du vill så långt bort det kan tillåtas.
Förklara för mig någon.
Hur kan du älska mig när allt du vill är att försvinna?
Det gör så ont att läsa dom där smsen.
För jag älskar dig, mer än du kan inse.

Jag skrev en text en gång,
där förklarade jag allt.
Satte punkt på meningar,
när det blåste kallt.
Nu läser jag texten,
försöker hitta mod.
Att sätta sista punkten,
och skriva glömda ord.

Ängel, vi levde ett sorgligt liv.
Det var verkligen allt utom verklighet.
Men nu var det längesen och vi går omkring flera mil från var vi var,
främlingar för oss själva.

Underbara nätter, som blev till veckor och månader.
Vi visste att det inte kunde fortsätta för evigt.
Det vi hade var inte bara vännskap, det var äkta.
Äkta vännskap som blev till små moln på himlen.

Så var det, baby..
Så var det

Fika-eftermiddagar på ett café

Massa tårar och sena nattsamtal.
Vi levde ett sorgligt liv, ängeln.
Underbara men så orealistiska.. 
disney filmkväller  och ett litet prat om natten
Allting var vackert då.

Ciao ängeln
Bye bye Baby..

Allting har sin egen plats och sin egen tid.
Verkligheten hinner ikapp oss alla..
Så är det

Kanske tinnels-fika-stunder
och långpromenader i mörkret
och sena nattsamtal
är vad vi vill ha.

Det har varit underbart, ängeln.
Men allt har sin tid och plats.

Vi ska äga staden
Men inte som vi brukade
Jag tycker nog
att det är så det ska få bli.
Låt oss ljuga, för vi gör det så bra
Vi kan lura världen, du och jag.

För jag tänker inte släppa dig riktigt än.
Du är alldeles för bra för det.
Världen får fortsätta säga vad den vill om oss.
För vi har varrandra, eller hur?