oh star fall down on me
Dagarna går förbi, jag saknar dig. Inte en tanke flyger förbi, blick, utan att jag tänker på dig. Trafik, människor stormar, går vid mig. Men på något vis står ändå allting stilla. Jag känner varenda vindpust. Du är min räddare. vad ska jag göra nu när duinte är i närheten? Jag vet inte vad som händer, jag önskar att jag på något sätt skulle få tag i dig.
om jag bara skulle få prata med dig, se dig.
eller bara hålla din hand i en sekund..
tanken av att det en gång gick, vi, du och jag fungerade.
jag saknar det, jag saknar oss och allting med oss
men det är dags att inse. du har tydligen gått vidare och det bästa för mig är att göra detsamma.
(om jag ändå kunde)
saknaden av dina andetag, dina händer i mina
saknaden av ditt leende, ditt skratt.
men jag vet också att hur många tårar jag än fäller räddar det inte dig,
den du var, den vi var. tårar gör ingen nytta,
för hur många tårar jag än fäller så kommer du inte tillbaka till mig.
det är dags att inse.
Kommentarer
Trackback
