phenobarbidoll

(ge mig bara lite tid till,
jag ska göra allt bra igen.)

skolan har börjat på rikigt,
första veckan är avklarad.
här står vi nu.
ögonenöppna.
tänker: "får inte missa första intrycket, får inte.."
och skapar oss identiteter vi trivs bäst med.
de gör alla försök att smälta in/sticka ut
men det bäst att stå på egna ben
annars kan det gå illa.

jag är rädd för hösten. eller mest för hösten med mig själv.
hur jag kommer vara,
hur jag kommer känna &
hur jag kommer kunna klara av allt igen med eller utan henne,.

jag har gjort alldeles för många löften
lovat saker till alldeles för många människor &
redan ställt alldeles för höga krav.

hur lyckades jag ignorera allt? dig och allt om dig.
hur kan man ignorera någon man vill se varje dag
och pratar med lika ofta.
hur kan man ignorera någon som du?

det kan man inte.
det kunde jag inte.

Nu bär det av till sängs! En ensam jävla säng, alldeles för stor för bara mig. Jag saknar dig Patrik!