phenobarbidoll

vågar vi bryta förbannelsen snart?
(men aldrig ihoplimmat, jag vill ha helt lagat)

jag har väntat på att du ska höra av dig, jag borde slutat vänta nu.
varje gång "ett meddelande" mottaget liksom flyger jag en stund innan besvikelsen tar mig tillbaka ner på jorden. uh. nu låter jag bara fånig & dum. fast jag hade nog inte förväntat mig något annat, bara det är det är svårt att släppa och svårt att koncentrara sig när du på någotvis finns där och är allting & utan att visa någonting.

Jag vet inte ens varför jag skriver det här,
för att jag vill att du ska höra av dig?
ringa, skriva, kommentera.
Säga "ronja, det är okej.
du är okej och jag vet inte
varför du mår skit, men jag
vill inte att du ska det"

ochså vill jag att du ska krama om mig,
som du brukade. På sättet som alltid fick mig tårögd,
trots att jag aldrig någonsin visade det.

men jag sa det redan tidigt förra året,
du skulle hitta de som var bättre för dig än jag någonsin var.
& det har du gjort. Jag är stolt över dig,
du har brutit dig ur ditt skal och är vackrare än någonsin.
vad du än tror så gör du aldrig något fel i mina ögon,
det kommer du aldrig vara kapabel till.
du var och förblir en ängel, veritas.

ibland när vi räknar dagar
tappar bort vi oss själva
utsuddade, utblottade
och nätterna borde ha namn.

jag känner hur jag blir sviken
och folket omkring mig skriker:
DU GÖR FEL!
(förlåt för att jag inte kan)

It's not like you didn't know that
I said I love you and I swear I still do
And it must have been so bad
Cause living with me must have damn near killed you
And this is how you remind me of what I really am

These five words in my head
Scream! Are we having fun yet?