phenobarbidoll

Jag har inte orkat tagit tag i mig själv sedan lägret,
genom patrik har jag glömmt det och lagt det bakom
mig.Men jag kommer aldrig glömma bort promenaden
jag valde att ta, jag grät och hummade på sorgliga
låtar jag inte mindes texten på.

det kom tillbaka i söndags när jag två gånger hade
turen att snubbla på 'if i saw you in heaven'.
ni som känner mig väl vet vad det betyder.

Jag minns Farmors bortgång, och alla tårar jag fällde
och alla dom som aldrig föll, alla besök som inte
längre skulle kvarstå, alla goda kakor vi inte längre
skulle få smaka, trotts att mamma försökte använda
samma recept var dom extra goda i farmors kök.

Jag minns när hon mådde dåligt första gången,
och hur jag kröp upp i hennes säng på sjukhuset
och var så rädd att hon skulle försvinna.
Jag minns huset i Holm, det med dammen och
grönskaslandet, där farmor och farfar bodde innan de flyttade till Nacksta för att det blev för mycket. Kenneth har sålt det huset nu.

Jag minns morgonen då jag vaknade så tidigt och gick och la mig i soffan på nedervåningen. Morgonen när det ringde hem någon timme senare, och farfar hade något viktigt att säga till pappa...

Jag glömmer det aldrig