phenobarbidoll

And if you were with me tonight
I'd sing to you just one more time
A song for a heart so big
God wouldn't let it live

So what would you think of me now
So lucky, so strong, so proud?
I never said thank you for that
Now I'll never have a chance

May angels lead you in
Hear you me my friends
On sleepless roads, the sleepless go
May angels lead you in

återkommande oframkallade
ovälkomnade strypande
känslomässighet

vissa saker rår man bara inte för. kanske är det bra.
kanske borde jag inse hur små saker inte behöver
bli stora. eller ska man kanske bara sluta förneka?

jag saknar syster.
jag tycker inte om stämmningen
utan henne.

jag är så trött på att sitta här i min säng med knäna vid hakan kväll efter kväll när patrik gett mig den sista kyssen för natten, med mammas stora hörlurar som spelar jimmy eat world - hear you me, om och om igen, och titta ut genom fönstret och se på stjärnorna. då är jag tillbaka, tillbaka till den stunden då man stod mer er, tätt intill varandra under stjärnhimlen och tittade på samma stjärnor som jag ser från mitt lilla fönster. det gör mej lite trasig, för det är ju så långt mellan dessa ställen, dessa händelser. så långt att jag knappt orkar drömma längre. ändå samma stjärnor. jag vill ha verklighet, jag vill ha kött&blod, hjärtslag&andetag, ett fantastiskt NU! och detta fantastiska NU får gärna vara som det var då, fast ännu bättre.

ni såg vad andra inte gjorde, att det finns så mycket mer.
under ytan som jag nästan glömt.

jag saknar oss, allt vi gjorde & var.
vårat änglaskap & vårat systerskap. vårat veritas,.

back to reality
oh no, here i go again.