phenobarbidoll

  

det är konstiga kännslor jag har i mig. och jag kommer på mig själv med att
hela tiden önska mig tillbaka till förra månaden. för jag va lite intesammasakdå.

typ halva mig vill bara skrika och kasta porslin på väggarna
och andra halvan är lyckorus för någonting jag inte riktigt kan sätta
fingret på. eller som jag iaf har dragit förhastade slutsattser om.

"du får mig att se stjärnor på en nattsvart himmel, du har fått mig att se och inse saker jag aldrig sett förut. jag vet inte vad jag skulle göra eller vart jag skulle vara utan dig. och du säger att jag är förändrad, men det är tamejfan du ochså. jag säger inte att jag inte tycker om det, för det gör jag, så mycket! men det känns konstigt bara, ibland känns du inte som min underbara, vackra änglasyster. "

du sa så för länge sedan,
i ett mail på lunar när jag skrivit att jag inte förstod vad jag var för dig.
Nu vill jag vända på ordet, kasta dom tillbaka på dig,
men inte på ett negativt sätt utan som en upplysning.

du är allting, det är du som får mig att se stjärnor.
på alla möjliga sätt och vis.
När jag skriver det här bläddrar jag i gammla bloggar,
vill kopiera över ord, formulera mig bättre.
Men nej, det ska vara ärlighet.
det ska vara äkta.

precis som vi borde vara äkta.
precis som vi borde laga sexigamuffins,
skvallra om julklappar och bara vara.
hålla händer & äta luncher.

Jossi, du betyder inte allt för mig.
Du står mig inte så nära som jag önskade att du faktiskt kunde göra.
Du betyder så mycket mer än alla andra, men du är inte allt.
Dock har jag ingen just nu som är det där 'allt'.
Det finns ingen verklighet ännu.

Vi pratar inte lika mycket längre. Jag har inte "tid" att sitta vid datorn och spela harry potter med dig mycket nuförtiden. Skolan & p tar överhand men jag har alltid trott att det man en gång har delat alltid stannar kvar.

Du är inte allt. Men du har räddat mitt liv.
& jag saknar dig mer än jag någonsin kan sätta ord på.

varje dag pysslar jag med din julklapp,
& din 18-års present är redan bestämmd.
varje sekund tänker jag på dig.
varje gång jag går utanför matsalen är det ditt ansikte jag vill se.
Men ingenting av det spelar någon roll om du inte förstår det.

så jag vill att du ska förstå det,
vad vill du att jag ska göra för att du ska förstå det?
jag skulle fortfarande ge dig min värld,
& du är fortfarande en stjärna på en nattsvart himmel.

jag älskar dig anna josefine bydén

---

tårögd bryter jag ihop av gammla bloggar.
27/06-06, en blanding av mig och foff.

"förlåt. igår, jag skakade. var så rädd.
rädd för allt. rädd för att tappa all er. de är jag jämt.
de kändes bättre när du höll om mig o jag fick
gråta ut i din famn.de du sa till mig glömmer jag aldrig.
de finaste en människa har sagt någonsin. de betydde mkt
nu vet jag att vi lever. Angels never die!
du är min älskade ängel ronja!
älskar dig över allt annat. om jag någonsin får för
mig att göra något dumt får ni fan ta livet av mig.
jag har lovat att jag alltid ska stanna.
ÄLSKAR ER ÄNGLAR! "

och det gör rikligt ont ska jag säga.
Att minnas något som man nästan kan säga har blivit bortkastat.

"evig vänskap. äkta vänksap.
de vi har upplevt, jaa, de går
inte att beskriva. de är inte
bara positiva saker inte. inte alls.
men vi har klarat de tillsammans.
vi kämpade tillsamman, finns för
varandra när de behövdes. så kommer
de alltid att vara. vi finns för varandra. "

vi skulle alltid finnas vi tre.
det var så det var sagt.
men guess what, det tog slut.
och helt plötsligt saknar jag det som aldrig förr..

" Ronja o Josse -v-

de går som upp o ner.
jag är lycklig, lyckligaste i världen.^^

mina änglar betyder mest!! "

Varje stund, var minut, var sekund
Samma konstiga beslut
Det blir fel, slår bakut, allt går snett
men det tar aldrig riktigt slut