phenobarbidoll

(september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut.)

(november, vi avslutar sagan snart
har du några lögner kvar,
med att pudra dina svar?)

(december, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i ditt slag)

saknar du mig ibland?
jag vet & du vet, det kommer alltid vara mitt fel.

det spelar ingen roll att jag är sårad, inte arg.
jag försöker få dig att förstå, vill förklara.
Så att jag kan se på dig utan tårögda ögon

what else is there?
(Jag är uppriktigt jävla ledsen. )

det går över, det går över, det går aldrig över.
& jag kommer aldrig att kunna berätta,
utan att du blir arg på mig &
förskjuter mig helt,.

godnatt.

kärlek.

jag har mensvärk,
huvudvärk,
& kan inte stödja på min fot.

Hej sjukdag!

så jag sitter och jobbar på mitt tal,
väntar på att älskling ska ringa när han har lunch<3

tim burton är en magisk människa,
puss på gubben. Dock är han svår att hitta information om,
jag vill verkligen ha mvg på talet, det behövs för ett wounderbart slutbetyg.
Men min svenskalärare har redan gjort klart för sig att hon kommer tycka att det är tråkigt.
grattis till mig.

---

Vincent Malloy is seven years old
He's always polite and does what he's told
For a boy his age, he's considerate and nice
But he wants to be just like Vincent Price

He doesn't mind living with his sister, dog and cats
Though he'd rather share a home with spiders and bats
There he could reflect on the horrors he's invented
And wander dark hallways, alone and tormented

Vincent is nice when his aunt comes to see him
But imagines dipping her in wax for his wax museum

He likes to experiment on his dog Abercrombie
In the hopes of creating a horrible zombie
So he and his horrible zombie dog
Could go searching for victims in the London fog

His thoughts, though, aren't only of ghoulish crimes
He likes to paint and read to pass some of the times
While other kids read books like Go, Jane, Go!
Vincent's favourite author is Edgar Allen Poe

One night, while reading a gruesome tale
He read a passage that made him turn pale

Such horrible news he could not survive
For his beautiful wife had been buried alive!
He dug out her grave to make sure she was dead
Unaware that her grave was his mother's flower bed

His mother sent Vincent off to his room
He knew he'd been banished to the tower of doom
Where he was sentenced to spend the rest of his life
Alone with the portrait of his beautiful wife

While alone and insane encased in his tomb
Vincent's mother burst suddenly into the room
She said: "If you want to, you can go out and play
It's sunny outside, and a beautiful day"

Vincent tried to talk, but he just couldn't speak
The years of isolation had made him quite weak
So he took out some paper and scrawled with a pen:
"I am possessed by this house, and can never leave it again"
His mother said: "You're not possessed, and you're not almost dead
These games that you play are all in your head
You're not Vincent Price, you're Vincent Malloy
You're not tormented or insane, you're just a young boy
You're seven years old and you are my son
I want you to get outside and have some real fun.

"Her anger now spent, she walked out through the hall
And while Vincent backed slowly against the wall
The room started to swell, to shiver and creak
His horrid insanity had reached its peak

He saw Abercrombie, his zombie slave
And heard his wife call from beyond the grave
She spoke from her coffin and made ghoulish demands
While, through cracking walls, reached skeleton hands

Every horror in his life that had crept through his dreams
Swept his mad laughter to terrified screams!
To escape the madness, he reached for the door
But fell limp and lifeless down on the floor

His voice was soft and very slow
As he quoted The Raven from Edgar Allen Poe:

"and my soul from out that shadow
that lies floating on the floor
shall be lifted?
Nevermore..."

Ni vet känslan då man vaknar av att klockan ringer allt för tidigt och man tvingas gå upp? Ni vet att den känslan är ännu jobbigare då man vaknar upp bredvid den varma människa man älskar. I morse infann sig den känslan hos mig och jag ville aldrig mer kliva upp, aldrig. Ville bara gosa in mig bredvid P och gärna ligga där i ett par dagar, bara njuta av hans närvaro. Hur underbart vore inte det? Nog för att mitt rum skulle lukta unket och syret skulle försvinna, men vem bryr sig om det när man ligger bredvid honom?

Han åkte nyss, karln ska ut på krogen och roa sig med vänner. Men jag saknar honom likförbannat. Jag är hopplös, jag vet, men jag är fruktansvärt jävla kär också. Det överväger det hopplösa rätt jävla hårt skall ni veta! Jag kan ärligt säga att jag aldrig har varit så här lycklig som när jag är med honom, aldrig! Han är bäst för mig, tydligt och klart.

& det är bäst för honom att han orkar nyktra till för att gå på marknaden med mig.
han ska kyssa mig i snön, dricka glögg och äta pepparkakor,.

Jag vill ha dig du är min du är bara min

(bara för att karln har gått,
& det är inte längre någon som kysser på min nacke,
eller viskar ljuva ord i mitt öra.
börjar jag sjunka ihop grymmt.)

(september, och jag fattar ett svårt beslut
min nedräkning börjar nu
där allt en gång tog slut.)

det är december och jag brukade sprudla av lycka.
det är grått, regnar och jag har tio timmars arbete
framför mig. jag brukade tycka om jobb-natten inför
julskyltningen. jag är trött, less och saknar jossi.

(november, vi avslutar sagan snart
har du några lögner kvar,
med att pudra dina svar?)

skolan är hemsk. jag är o-kreativ, o-social och
känner att människor blir besvikna på mig. jag
hade velat va lite mer modigare, velat uttrycka
mig lite mer som jag och sen slutat bry mig.

(december, har du några hjältar kvar
då är du en sällsynt art
den sista i ditt slag)

ett felaktigt ord. jag måste få mig samman nu.