phenobarbidoll

Han är mitt ljus i mörkret, den enda som verkligen alltid, alltid, alltid finns där. Det bästa med honom är att han inte snackar, han har inga andra kompisar och han är alltid hemma. Tack Tompan mitt lilla odjur för att du finns. Så, det är alltså läskigt hur otroligt mycket han betyder för mig, denna brun fläckiga lilla hund. Ståtlig och bortskämd vandrar han omkring som ett spöke i vårat hus och bara skiner upp hela omvärlden. GUD! Jag är så otroligt glad för att han finns. Vad händer med mig när han försvinner? Tompan, du får aldrig försvinna. :(

Stressad, deppig och trött. Det kan ju bannemig inte bli bättre.

Jag är inte perfekt.. men jag är fortfarande din.
du verkar ju bara inte vilja ha mig längre.

Jag trodde inte att det skulle hålla förevigt, men jag trodde inte att det skulle göra såhär ont. Det som gör ondast är att inte veta vart jag står för dig, jag har inte hört orden jag älskar dig på flera dagar och jag vet inte alls om du vill ha ett slut på det här, en paus eller om ingenting egentligen har förändrats. Jag vet bara att jag inte kan sluta gråta, det vore trevligt att veta om jag gör det för en annledning.

kan vi gå och supa skallen av oss nu?
tack,.

skulle jag passa som brunett btw?
josefine bydén <3