phenobarbidoll

DETTA FÅR ETT EGET INLÄGG BARA FÖR ATT.

Jossi. Jag vet inte ens om du läser detta men för det första är jag JÄTTEOROLIG för dig & för det andra så älskar jag dig.
Jag vill inte tränga mig på även om jag vet att jag gör det hela tiden. För det gjorde inte du.
Och du var fantastisk när jag en gång behövde det. Och jag behöver det.
Men jag tycker inte om att se dig såhär. Snälla förlåt mig. För att jag inte kan bättre. :*

Du är lixom. Guld. För mig.
Och jag vet att jag inte skulle vara där jag är idag (eller ja) om det inte hade varit för dig.
För vi är ju faktiskt SQUISHY & SQUEEKY, lixom ;D

Jag vill ha tillbaka hösten 2005. Den känslan. Vi hade då. Det var magiskt. För mig.
Snälla var inte så rädd för att komma fram till mig längre. SNÄLLA.

Och det känns fel att se dig med dom. Med den blåa tröjjan och ingen pallesjal.
För det känns som om du kompromissar med den du är för dom.
Och jag ser det troligen helt helt fel, men det ändrar inte att det känns så.
Och det ändrar inte att jag fortfarande tror att genom dom kommer du inse det jag försökt sagt i två år.

Men snälla förstå vad underverk du gör bara genom att finnas.
Men det viktigaste just nu: tänk inte för mycket på inte-bra-tankar. Och jag älskar dig :*

you can express your deepest of truths even if it means i'll lose you and i'll hear it
you can fall into the abyss on the way to your bliss i'll empathize with
you owe me nothing for giving the love that i give
you owe me nothing for caring the way that I have
i give you thanks for receiving it's my privilege
and you owe me nothing in return