phenobarbidoll

Jag ska vara ärlig, jag vet ingenting längre. Ingen idé att låtsas när man inte ens vet vad det är man försöker vara.
Kanske vill jag bara räcka till,
eller,
vill jag vara bättre.
Jag blir aldrig nöjd, vill alltid mer och mer. Det går inte att hålla på så. Det gör mig galen och jag kan aldrig känna att jag är bra eftersom jag underpresterar gång på gång.

Idag besökte tårarna med invit från mina tankar.

<3

ohlsson, du är lixom min hjälte just nu.
tack så hemskt otroligt mycket för det.
kan inte ens börja beskriva hur glad jag är att jag har det.
min internet prins. tackar.

I'll bleed knowing you don't care.
And even if I sleep just to dream of you, I'll wake without you here.

ug ikväll var ett rent helvete.
dom spelade basket, jag tittade på stjärnan och önskade att jag inte hade gått.
dom spelade spel, jag klottrade och drack tyst mitt te.
dom hade andakt, jag tittade på mitt hjärta och dog en smula.

Tyck att jag är patetisk för allt ni vill.
För det gör tillomed jag.

Men det är något helt underbart med att ha med sig en kamera till skolan.
För då kan man föreviga saker, som oss. Som hur mycket jag diggar er.
För ni är helt otroligt roliga. Och det tackar jag er verkligen för.
Dom här tre åren kan komma att bli ett rent nöjje.
För ni gillar mig varesej jag är osminkad och i mjukisbyxor eller
med ett svart eyeliner kors och palestinesjalen.