phenobarbidoll

de senaste dagarna har varit depp på hög nivå,
kanske för de prov och redovisningar som hänger över mig,
kanske för att jag insett att mitt hela liv kommer packas ner i kartonger som staplas på hög.
jag vet inte, det är bara massa depp.

patrik räddar mina kvällar,
- jag hoppas jag inte gjort fel med det här.
- tyst. inget du gör är fel.

vill du gifta dig med mig när vi blir äldre?
(ja det vill jag, mycket mycket gärna,
jag vill vara så här kär i dig i resten av våra liv)

men trots det är jag depp,
det suger.

men ikväll ska jag vara med patrik
och då kommer jag vara glad
och på fredag ska vi ha myskväll
och då ska jag också vara glad
fast att det är "smile like you mean it" låtsasglädje
ska jag ändå vara glad.

sådetså.

jag saknar syster.



(och jag är verkligen faktiskt inte glad, alls)